Varför har man inte hittat några välbevarade vikingaskepp i Sverige?
Norrmännen tycker det är rätt festligt att vi inte har några vikingaskepp i Sverige. I Norge har man hittat flera stycken skepp och på senaste tiden använder man georadar. Georadar är en teknik som används för att utforska och undersöka marken och underjorden. Inom arkeologi kan georadar användas för att upptäcka och kartlägga kulturlämningar, som begravda byggnader eller gravar, utan att behöva gräva upp området. Jag tycker det börjar bli dags att man inverterar vikingaplatser med georadar för att hitta ett svenskt vikingaskepp.
Under 800-talet till 1100-talet ägde en period av intensiv sjöfart och resor från de nordiska länderna. Vikingaskeppen var centrala för dessa expeditioner och spelade en avgörande roll i den nordiska expansionen och handeln. Dessa fartyg var inte bara transportmedel utan symboliserade också makt och status för de nordiska kungarna och hövdingarna.
Vikingaskepp: Konstruktion och design
En av de mest imponerande aspekterna av Vikingaskeppen var deras konstruktion och design. Dessa skepp var välbyggda och hade en distinkt utformning som gjorde dem snabba, smidiga och lämpliga för både havs- och resor på floder. Vikingaskeppen var byggda av trä och hade karakteristiska drag som ett långsmalt skrov och ett högt, framåtböjt stäv. Dessa egenskaper gjorde det möjligt för skeppen att navigera genom grunda vatten och övervinna utmaningar i svår terräng.
Arkeologiska fynd och rekonstruktioner
Genom arkeologiska utgrävningar har forskare och arkeologer lyckats avslöja många intressanta detaljer om Vikingaskeppen. Fynd av begravda skepp, båtgravar och artefakter har bidragit till vår kunskap om deras konstruktion och utseende.
Norska vikingaskepp
Rekonstruktioner av Vikingaskepp gjorts för att ge oss en levande bild av hur dessa fartyg såg ut och fungerade.
Ett exempel på en sådan rekonstruktion är det berömda Vikingaskeppsmuseet i Oslo, Norge, där besökare kan utforska ett fullskaligt Vikingaskepp och lära sig mer om deras historia.
Det mest kända Vikingaskeppet är Osebergskeppet som är det äldsta skeppet är daterat till ca 820 och upptäcktes i Norge år 1903 i en gravhög i södra Norge. Det är ett imponerande exempel på fornnordiskt skeppsbyggande och har blivit en symbol för vikingatiden och det bäst bevarade skeppet i världen. Den användes som begravning skepp för två kvinnor och var fylld med gravgåvor som en vacker släde och finslipade djurhuvuden.
Osebergsskeppet vid utgrävningarna 1904. Källa
Gökstadsskeppet
Det var ett av de mest imponerande skeppen som hittades i Gokstad, Norge, år 1880. Skeppet hittades i en gravhög i Sandherreds socken i Norge, Jarlsbergs och Laurvigs amt, strax väster om Kristianiafjordens mynning en halv fjerdingsväg från vattnet fann man en hög som innesluter ett vikingaskepp med fullständig utrustning. Källa Allehanda för folket 1880.
Skeppet är daterat till cirka 890-talet och anses vara en av de bäst bevarade och mest fullständiga exemplen på vikingaskepp. När man öppnade graven hade taket störtat och med sannolikhet plundrad.
Fartyget är i sin helhet byggd av ek och påminner om danska Nydamsbåten (som blev uppeldad 1864 i det Dansk Tyska kriget) och Tunebåten. Källa
Gokstadsskeppet är den största båten och mätte cirka 25 meter i längd och 5 meter i bredd och var byggt för både segling och rodd. Det hade plats för en besättning på cirka 32 personer och användes troligtvis både i handel och som ett krigsskepp. Skeppet hittades tillsammans med gravar och andra föremål, vilket tyder på att det hade en ceremoniell och betydelsefull roll för den person som begravdes där.
När man hittade vraket fanns det enligt den tidens tidningar åror i flera dimensioner men i det närmaste samma form, större delen av masten var längd var 22 fot, kvarlevor av segel och tågverk och fragment av redskap och fartygs delar.
Borreplassen-skeppet hittades 2007 i Borreplassen nära Horten. Det är ett mindre skepp och är för närvarande under utgrävning. Men norrmännen har även gjort nya fynd av skepp som det som är nära Halden i sydöstra Norge.
Under 2023 har det varit mycket uppmärksamhet kring Gjellestadskeppet som är ovanligt stort ungefär 20 meter långt som grävs ut och som presenteras i dokumentären Dödens vikingaskepp. Fyndet ligger 8 km från den svenska gränsen. Med georadar kring högen så upptäckte man konturerna av ett skepp på åkern.
Det finns utöver de kända norska vikingaskeppen även ett antal båtgravar och gravfält som är jämförbara med de svenska exempelvis i Vest-Agder och Østfolds vikinga tid.
Danska vikingaskepp
Skuldelev-fartygen där man hittade 5 fartyg under utgrävningarna i Roskilde vid Skuldelev. Dessa fartyg är också en del av Vikingeskibsmuseet i Roskilde som har en anläggning för att producera vikingaskepp med samma teknik som på vikingatiden.
Grönland: Qilakitsoq-skeppet: Hittades 1972 i Qilakitsoq på Grönland. Det är en mindre båt och finns nu utställd på Grönlands nationalmuseum i Nuuk.
I Southampton viken innanför ön Isle of Wight på Englands södra kust syns vid lågt vatten två rader gamla uppstående pålar, täckta med dy och sjögräs.
Enligt en gammal sägen i trakten är det ett danskt vikingaskepp från danskarnas vikingaräder i England år 870 som sjönk. Det kan också handla om svenska vikingar eftersom det i Småland finns runstenar om vikingar som dog i England
Det gamla vraket blev undersökt kring 1875. Vid ett djup av 8 eller 10 fot ned i dybotten fann man plankor fästade vid spanterna (invändiga stomen i fartygs skrov) och skeppets form kunde följas. Plankornas tjocklek var från 4 till 6 engelska tum och bjälkarna 10 till 14 tum. Undersökningen fortsatte till kölen vilken var 130 fot i längd (vilket skulle motsvara ett gigantiskt skepp på knappt 40 meter). En massa kitt var inknådad mellan kölen och det övriga trävirket och springorna mellan plankorna var drivna med mossa. Timret tycktes vara av ek, men var svart som kol. Källa Dagens Nyheter 1875-10-11
Svenska vikingaskepp
Rällingebåten hittades 1875 i Rällinge nära Södertälje. Det är en mindre båt och finns nu utställd på Statens maritima och transporthistoriska museer i Stockholm.
Vi har också det dåligt bevarade Äskeskärsskeppet från Göta älvområdet som byggdes på tidig vikingatid 800-talet som är Sveriges enda utställda vikingaskepp och eken i båten har seglat i saltvatten. Skeppstypen är en knarr vilket varit ett handelsskepp. Man tror att Äskeskärr är ett varv eftersom det finns många båtfynd från platsen. Man har byggt en replika av Äskeskärrsskeppet. Den är rund i sin skrovform men spetsig i fören.
År 2018 fann man ett stort vikingaskepp strax norr om Strömstad vilket är beskrivet i kunskapskanalen.
Finska vikingaskepp
I Finland har man hittat endast ett vrak från vikingatiden. Det är ett ca. 12 meter långt skepp som ligger på havsbottnen vid ön Lapuri i Finska viken, nära Finlands östgräns. Källa
Baltiska vikingaskepp
Ett vikingaskepp har upptäckts i Frauenberg i Kurland och bogserats till Königsberg (nuvarande Kalliningrad) enligt en notis i Dagbladet Ystads-posten 21 april 1896
Isländska vikingaskepp
Garðar-skeppet hittades 2000 i Garðar nära Reykjavik. Det är ett mindre skepp och är för närvarande utställt på Garðar-skeppsmuseet i Hafnarfjörður.
Normandiska vikingaskepp
Bailleux i Normandie funna tapeten på tjockt lärft som föreställer Wilhelm Erövrarens tåg över Engelska kanalen.
Var kan det finnas vikingaskepp i Sverige?
I Valsgärde vid Fyrisån strax norr om Uppsala har man hittat 15 båtgravar från Vendeltiden.
Att använda georadar är en av de moderna metoderna för att leta efter arkeologiska fynd som vikingaskepp. Genom att skicka ut elektromagnetiska signaler i marken och mäta de reflekterade signalerna kan georadartekniken avslöja underjordiska strukturer och objekt. Här är några av de bästa platserna att söka efter vikingaskepp med hjälp av georadar:
a) Kända arkeologiska platser, runstenar från vikingatiden och gravfält
En av de mest framgångsrika strategierna för att hitta vikingaskepp med georadar är att undersöka kända arkeologiska platser och gravfält. Dessa platser har redan visat sig vara rika på fornnordiska fynd och kan vara hem för begravda skepp och andra artefakter. Genom att använda georadar kan man undersöka marken noggrant och identifiera eventuella underjordiska strukturer som kan vara relaterade till vikingaskepp.
De flesta runstenarna från vikingatiden finns i Sverige längs med kusten och på öarna.
- Gotland 450 runinskrifter men bara 100 från vikingatiden
- Öland 160 vikingatida runstenar
- Västergötland 160
- Västergötland 160
- Östergötland 250 runstenar
- Småland 135
- Skåne 60
- Halland har fem inskrifter
- Blekinge 1 på Sturkö (finns också Björketorpsstenen från urnordisk tid). I blekinge finns också många hällristningar som är 2000 år äldre än runinskrifterna
- Bohuslän har 2 runstenar men många hällristningar
Källa: RA
Det finns 11 kända gravfält med minst 2 båtgravar i Sverige exempelvis Vendels kyrkbacke där 14 gravar är utgrävda och Valsgärde som grävt ut 15 båtar.
Gör man en sökning på Fornsök på begreppet viking får man 124 träffar och vikingaskepp visar 32 platser varav många i Blekinge och Gotland. Går man tillbaka i historien ännu längre så finns det flera megalitgravar där de första boplatserna var men då har man hoppat tillbaka i historien flera tusen år!
b) Kustområden och tidigare hamnar
Vikingaskepp var i huvudsak sjöfartyg, vilket innebär att de var ofta nära kusten och användes för handel, utforskning och krigföring. Därför kan kustområden och tidigare hamnar vara lovande platser att använda georadar för att leta efter vikingaskepp. Genom att undersöka marken nära kustlinjen och i närheten av historiska hamnar kan man upptäcka eventuella skeppsrelaterade strukturer eller lämningar. I Blekinge finns det gamla pålspärrar från sen vikingatid utanför Lyckebyån.
Vikingatiden i Skandinavien började samtidigt som Birka grundades. Utanför Birka (Björkö) och kring öarna i Mälaren kan det finnas forn lämningar. På Birka har arkeologerna hittat resterna av ett vikingavarv. För flera år sedan pratade jag med en gammal sjökapten i Sandviken mitt emot Björkö som kunde peka ut en specifik plats där han fiskat och trodde det kunde finnas ett vikingaskepp.
c) Historiska vattendrag, färdvägar, kultplatser och flodmynningar
Vikingarna var också kända för att använda floder och vattendrag för att nå inåt land och utforska nya områden. Att undersöka marken längs historiska vattendrag, ledungen med vårdakasar och flodmynningar kan ge värdefull information om närvaron av vikingaskepp. Genom att använda georadar kan man söka efter skeppsrelaterade strukturer som kan ha begravts eller förlorats längs dessa vattendrag under åren. Ingvarståget som var en militär expedition i Österled till Särklannd (Kalifatets besitningar vid Kaspiska havet) kring år 1036-1045 slutade i en katastrof och enligt Ingvars Vittfarnes saga återkom bara ett skepp hem.
I Uppsala (Östra Aros) över Drottningsgatan fyra meter ned i samband med en guldsmed byggde ett stenhus lär det finnas ett drakskepp från 1200-talet med en last av bland annat valrossskallar enligt en video från Upplands museet.
En bra plats att utforska torde vara på norra Öland i Grankullavik, Nabbelund och Nabberör som var en samlingsplats på Ölands norra udde och var en del med kung Valdemars segel led som är en naturlig led som skapades 1230 och började nere vid Torhamn nere i Blekinge som är Sveriges östligaste punkt och gick upp mot Åland till R i Estland.
En central punkt borde vara Norra Öland där folk från fastlandet men även Gotland och andra sidan Östersjön borde ha träffats. Här är det arkeolog Jan-Erik Fallgren som berättar om en helig plats på Öland under Vendeltid.
d) Öar och kustnära områden
Förutom att undersöka fastlandet kan det också vara värt att utforska öar och kustnära områden i sökandet efter vikingaskepp. Vikingarna var kända för sina långväga resor och utforskade många öar och avlägsna kustregioner. Genom att använda georadar kan man identifiera eventuella underjordiska strukturer eller lämningar som kan vara relaterade till vikingaskepp på dessa platser.
På Härjarö utanför Enköping gjorde man ett fornfynd år 1902 som de trodde var ett vikingaskepp, drygt hundra år senare gjorde man nya grävningar.