Kungen verkar vara en trevlig jeppe och eventuella eskapader borde han få hålla för sig själv. Att få träffa sitt herrgäng någon gång borde dessutom skrivas in som paragraf i FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna. Mitt egna herrgäng är också ungefär 12 personer och vi träffades sist i Barcelona fast vi hade inga s.k. kaffe flickor i hasorna utan blev istället rånade av ficktjuvar.
Problemet med den senaste sk skandalen visar på paradoxen att det är omöjligt att ha ett styrelseskick som inte utgår från en officiell och demokratiskt vald person. Ingen normal funtad människa vill skriva om kungens privatliv eftersom han verkar vara en hyvens kille och för att det är inte riktigt rumsrent att inkräkta på den privata sfären. Dessutom ger det dålig status att som journalist ägna sig åt skvaller journalistik eller som hyenorna själva skulle säga – de respekterar privatlivets helgedom. Myten att kungen profilierar sig som en duva och familjefar är något som sagoberättarna i det lilla kungariket länge har berättat och blotta misstanken att han skulle vara en sk hök gör att många höjer på ögonbrynen. Spelteoretiker kan visa på samband med fördelar att spela duva men vara hök och vilka uppenbara fördelar det ger för de som lyckas med det sociala spelet.
Olika tidningar har valt olika strategier kring hur de ska förhålla sig till den sk skandalboken. Tidningarna och media är rädda för represalier och att inte hålla sig på god fot med kungahuset eftersom många människor vill läsa kring deras liv och få journalister vill riskera att bli bojkottade av hovet. Tom den gamla jägaren Jan Guillou uttrycker sitt stöd och sympati för kungen och läsarna i Aftonbladet har med rätta kallat det för häxjakt eftersom man identifierar sig med kungen och hans familj.
Aftonbladet har kört mediadrevet tätt följt av Expressen som hakat på. Däremot har statstelevisionen SVT och TV4 har valt att vara anmärkningsvärt neutrala. SVD var till en början helt tysta men senare har de på ledarplats försökt tona ner bokens betydelse och avfärdar den som skvaller och skriver meningar som ”låt oss anta att de talar sanning” och avfärda boken med allsköns skvaller på Internet. Dagens industri har inte en enda artikel som berör den senaste veckans händelser.
Kostnaden för negativ publicitet
Men man bör nog fråga sig kring medias roll kring monarkin. I samband med Victorias bröllop beställde Nämnden för Sverigefrämjandet en ovetenskaplig utredning där man visade att publiciteten kring bröllopet var värt 2,7 miljarder kronor vilket till min stora förvåning okritiskt basunerades ut i Dagens Industri och andra media. Jag fick ta del i hur de hade gjort beräkningarna och de ovetenskapliga siffrorna hade fått mina gamla ekonomi lärare att gråta. Kring skandalboken har Dagens Industri valt att vara helt tysta och någon ny beräkning vad senaste tidens publicitet har kostat kommer troligtvis inte att publiceras eller beställas från någon mediabyrå.
Själv är jag ingen vän av att statliga myndigheter beställer PR-material för att marknadsföra sig själva men samtidigt undrar jag hur mycket senaste tidens skandaler har kostat kungariket Sverige i form av negativ publicitet. Fast det brukar ibland sägas lite krystat att negativ publicitet också är positiv publicitet. Det är klart om den nya Sverigebilden handlar om att profilera Sverigebilden som om det lilla landet var en Stieg Larsson roman så är det ett lyckat drag.
Internationell media som rapporterat kring kungaskandalen
Ett axplock på tidningar som har rapporterat kring mediahystering kring den senaste boken och som borde finnas i en sådan cost-benefit rapport.
Tyskland
Der spiegel
Die presse
Die Welt
Bunte
Litauen
Nyhetsbyrån ATN
USA
Washington Post
Examiner
Boston Globe
England
Examiner
The Telegraph
Intressant är att Europas största skandaltidningen the Sun inte skrivit någonting vilket kanske säger lite om Sveriges betydelse. Däremot har de artiklar om hur vi skyddar ugglor..
Norge
Verldens Gang
Otaliga webbplatser
About The Author
Svenska 
English