När Stalin och Lenin besökte Stockholm

Stalin och Lenin i Stockholm

Först gången Josef Stalin for utomlands var i april 1906 då han i 28 års ålder deltog i den ryska socialdemokratiska partiets kongress i Stockholm. Totalt bevittnades kongressen av omkring hundra ryska socialister som hade anlänt till Stockholm den 23 juni med ångfartyg från Finland.

Större delen av de ryska revolutionära ledarna var då med och Lenin själv satt och drack öl på Kuhns Bierstube vid Karduansmakaregatan 4.

Kongressen höll partikongress mellan den 23 april till 8 maj 1906. Från Ryssland kom 140 ombud ända bort från Sibirien och Kaukasus. Därtil kom representanter från Polen, Lettland, och judiska organisationer och åtskilliga av dem som länge varit emigranter i Västeuropa. Partidagens förhandlingar räckte i två veckor. Av ombuden hade 26 endast rådgivande röst och 4 var kongressens gäster.
Källa

I april 1906 samlades hela det ryska socialdemokratiska partiet både mensjeviker och bolsjeviker till kongressen. Det var partiets fjärde kongress den sk förenings kongressen.

Mensjevikerna som närmast motsvarade våra socialdemokrater var den gången i majoritet. (namnen bolsjeviker och mensjeviker betyder helt enkelt ”de som hade majoriteten” och ”de som tillhör minoriteten” och härstammar från den första kongressen, då fraktionerna utkristalliserades och Lenins trogna ”bolsjeviker” var i majoritet).

På Stockholmskongressen fanns fyra delegater som skrivit in sig i historien: Det var Lenin, Josef Vissarionovitj Stalin, Lev Trotskij och militären Klim Vorosjilov.

Den ryska socialdemokratiska kongressen i Stockholm 1906

Kongressen gjorde inte något större muller i huvudstaden eftersom stockholmarna blivit vana vid de ryska flyktingarna. Ryssarna var vana vid illegalt arbete och skyltade inte med sin kongress, för de ville inte att den svenska polisen skulle få anledning att avbryta dem. Framförallt var de vana vid att se slaviska figurer hålla sammankomster i Folkets Hus.

Agrar frågan stod högst på dagordningen och tanken att nationalisera jorden.

Det finns en persondossier av Stockholmspolisen av Stalin där han uppger sig att vara journalist för tidningen ”Demokratiska Konstitua” under pseudonymen Ivan Ivanovitz Visarionovitz. Några år senare 1912 kom han att ta namnet Stalin vilket betyder stål på ryska eller ”mannen av stål”.

Lenin förhördes av polisen redan den 26:e april och uppgav namnet Ivan Petroff och yrket skriftställare. Han planerade att stanna i Stockholm i två veckor och därefter vidare till Schweiz.

Öppningstalare var Hjalmar Branting. Kongressen hålls i de medelstora salarna i Stockholms Folkets hus på Bergslagsgatan. Det fanns någon enstaka rysk socialdemokrat i Stockholm som hjälpte dem till rätta. I allmänhet sökte sig delegaterna till vänners privatbostäder eller till billiga resanderum. Från den svenska arbetarrörelsen var framförallt Henke Bergegren verksam.

Revolutionens karaktär 1905

Kongressen i Stockholm var året efter 1905 års revolution och den stora tvistfrågan gällde revolutionens karaktär och arbetarnas bundsförvanter.

Den ryska revolutionen 1905 var en serie politiska och sociala protester och uppror som ägde rum i Ryssland under det tidiga 1900-talet. Den utlöstes av missnöje med tsarens regering, politisk repression och ekonomisk ojämlikhet.

Orsakerna till revolutionen inkluderade missnöje bland arbetare, bönder och andra sociala grupper på grund av dåliga arbetsförhållanden, brist på politiska rättigheter och ekonomiskt lidande. Protesterna och strejkerna spred sig över hela landet och kulminerade i en rad blodiga sammandrabbningar och massakrer, inklusive den ökända ”Blodiga söndagen” då tsarregimens soldater öppnade eld mot fredliga demonstranter i Sankt Petersburg.

Den ryska revolutionen 1905 hade också en inverkan på andra länder och inspirerade senare revolutionära rörelser runt om i världen.

Mensjevikerna betonade revolutionens borgerligt-demokratiska karaktär och ansåg att den liberala borgarklassen skulle ha ledningen. Däremot hävdade Lenin att den borgerliga revolutionen kunde växa över i en socialistisk. Arbetarnas naturliga bundsförvanter var enligt Lenin inte de liberala borgarna som ville kompromissa med tsaren, bara de fick en demokratisk konstitution, utan bönderna som ville ha jord och endast kunde få den genom kamp med godsägarna.

Stalins inlägg i denna fråga finns delvis bevarat i protokollen.

Källor:
Veckojournalen, Signatur Pavka,
Texter om historia

About The Author