I amerikansk politisk teori sägs det att alla argument kan delas upp i populistiska eller elitiska argument (Bob Woodward ”The Agenda”). Att vara populist är nödvändigt inom politiken eftersom man med enkla budskap man många människor. Jag hörde Mona Sahlin tala en gång prata på ett Amnesty möte och då var jag förvånad över hur bra talare hon var i ett ämne som hon behärskar och känner empati för.
Men problemet med dagens socialdemokratin är att det inte finns någon som står för logiska argument som kan matcha den odrägligt självsäkra Anders Borg. Jag menar inte att alla sossar är ologiska men det krävs akademisk briljans. Det behövs analys av räntor, budgetunderskott, hänvisningar till Keynes och självsäkert sifferpillrande med siffror. Att förutspå ekonomin som Anders gör är kanske inte någon positiv egenskap, när han ändå har haft samma besserwisser attityd sedan tonåren, men man måste i alla fall kunna låtsas förstå grunderna i national ekonomi. Politik borde handla mer än om 500 lappar till vissa specifika väljargrupper där opinionsstödet är lågt.
http://www.youtube.com/watch?v=-g51NFNlJQI&feature=related
Men problemet märks tydligare när man använder modern marknadsföringsteori (Stan Rapp mfl). Maximarketing innebär att budskapet måste appelera till både vänster och höger hjärnhalva. Vänster hjärnhalva står för analysen, logiken, matematiken, trygghet.
Stödet för Socialdemokraterna är det lägsta sedan oktober 2005 enligt en undersökning från Synovate 27:e maj 2010. Det är föga överraskande att männen överger henne vilket jag tror är en stor del av förklaringen till att socialdemokraterna inte har bättre opinionssiffror. Minst förtroende har Salin i gruppen män över 65 år.
Vad som är konstigt är att få har vågat utmana Mona inom det socialdemokratiska leden. Rävsaxen som sossarna sitter i är att de inte kan ersätta Mona med en man – eller bästa kvinna – Margot Wallström som inte vill riskera sin karriär. För det första finns det inte så många alternativ så här nära valet och för det andra skulle man i sådana fall få en debatt om manligt och kvinnligt där Mona skulle utmålas som ett offer på jämställdhetens altare. Mona visar empati och känslor och det finns väl ingen som vill utmana en person som visar känslor i TV-rutan. Visst kan man säga att det handlar om könsdiskriminering och visst kan Sahlin få sympatipoäng. Men att attackera Salin är ungefär lika osmakligt som att slakta Bambi.
Med andra ord måste hon hitta någon som kan prata ekonomi istället för att prata hur socialdemokraterna gjorde 1889 dvs plocka fram trumpeter och fanor. Sahlins 1:a maj tal påminner mer än en blandning av historia och en välkänd dikt av Karin Boye. (Visst gör det ont när knoppar brister…) än om visioner och ekonomiska reformer.
Förändringar gör ont, säger statsminister Reinfeldt.
Ja, nog har det gjort ont!
Men nu har det gjort ont nog.
För när det gör ont för några, så gör det Sverige ont.
Då gör det i längden ont för alla.
Ledarskapet behöver inte betyda så mycket ifall man har kompetenta människor kring sig. Så vem egentligen ska köra ekonomin och hur ska sossarna nå den breda missnöjda och glömda medelklassen? Mona har ingen tung parhäst inom de ekonomiska frågorna. Pär Nuder har diskvalificerat sig själv och var ingen tung politiker. Den ekonomiska talesmannen Thomas Östros…hmmm…tjänstemannen med svagare utstrålning än en cykelpump och ser ut att vara hämtad från ett läger för UFO entusiaster. Sven-Erik Österberg hade givetvis varit ett bättre alternativ och kommer gissningsvis ta över efter valet.
Givetvis finns det andra alternativ där ute utanför de gamla ungdomsförbunden. Det borde finnas många begåvade nationalekonomer som skulle kunna göra politisk entré som inte kommer direkt från SSU-jugend och som är sakkunniga. Kanske det är läge för den gamla socialdemokraten Klas Eklund att göra en politisk comeback?
Fast det är klart Eklund är väl inte socialdemokrat längre utan ultrablå…
About The Author
Svenska 
English