Kråkdagbok

Här är kråkdagbok vad som händer i kråkornas liv månad för månad i förorten Årsta strax söder om Stockholm

Januari

I januari samlas kråkorna i större grupper för att effektivt hantera vinterns utmaningar. Den täta snön täcker marken, vilket gör det svårt för kråkorna att finna naturlig föda. Detta leder till att de blir mer beroende av de matkällor som jag ger dem. Observationerna visar att kråkorna utvecklat en form av samarbete och solidaritet inom gruppen, där de hjälper varandra att hitta mat och hålla värmen. En särskild familjegrupp på cirka 12-13 individer verkar ha adopterat mig som en del av deras territorium, och de följer efter mig i förhoppning om att få mat. De kommer flygande när jag går ut med hunden. Deras antal kan öka till omkring 30 kråkor när fler ansluter sig till gruppen, vilket indikerar ett starkt socialt band och en gemensam överlevnadsstrategi under de kallaste månaderna.

Februari

Februari inleds med Kyndelsmässodagen, en tidpunkt då folktro säger att björnarna vaknar från sitt ide. Liknande ett väckande sker i kråkornas samhälle, där de fortsätter att navigera vinterns utmaningar med hjälp av samarbete och stark social sammanhållning. Trots den kvarstående snön och kylan, syns deras förberedelser inför våren tydligt.

Stora grupper av kråkor och kajor kan ses korsa himlen, ett tecken på den ökade aktiviteten som februari medför. Dessa större grupper verkar ha en tydlig hierarki och kommunikation, särskilt när det gäller de äldre och större kråkorna agerar ’dagisföreståndare’ inne i skogen som signalerar vilket håll flocken ska flyga. Denna dynamik påminner om ett samhälle där erfarenheten och kunskapen från de äldre bidrar till gruppen som helhet, särskilt i denna förberedelseperiod inför våren.

Kråkorna följer entusiastiskt efter mig när jag går ut med hunden, en vana som har blivit en del av vår dagliga rutin. Deras närvaro blir alltmer påtaglig och deras interaktioner med varandra blir en naturlig del av det lokala landskapets rytm.

Nu när revirtänkandet börjar ta form, markerar februari en känslig tid då kråkorna sätter grunden för det kommande årets häcknings- och uppfostringsaktiviteter. Denna månad blir en bro mellan den stränga vintern och den förestående vårens löften, med kråkorna aktivt förberedande och anpassande sig till de förändrade omständigheterna.

Mars

Mars välkomnar de första tecknen på våren och med det en märkbar förändring i kråkornas beteende. Ett ordspråk i en gammal tidning säger ”en marskråka är så god som en orre” speglar den tid då kråkornas diet övergår mer till vegetabilier, vilket traditionellt gjort dem eftertraktade för sin smak. Denna tidpunkt markerar en övergång i naturen, där både flora och fauna anpassar sig till det nya liv som våren för med sig.

Stormarna som sveper genom staden blir en lekplats för kråkorna. De utnyttjar de starka vindarna till att leka och utföra imponerande flygmanövrar. Denna period av spektakulärt ’konstflyg’, ibland i par och ibland i större grupper, blir en del av det dagliga skådespelet. Deras flyg ser ut som en dans över Årstafältet.

När snötäcket sakta börjar dra sig tillbaka, märks en minskning i antalet kråkor som samlas i det lokala reviret. Detta tyder på att familjestrukturerna och dynamiken inom kråksamhället förändras i takt med att säsongen skiftar. De börjar sprida ut sig mer, utforska nya områden och förbereda sig för det kommande årets utmaningar.

I slutet av mars inleds byggandet av bon. Ett särskilt kråkpar som verkar ha valt ut sitt revir där jag går med hunden, de har börjat bygga sitt bo i ett träd på en nivå som ger en unik insyn från din lägenhet. De har satt upp sitt näste i närmast träd i höjd med 6:e våningen så jag kan se rakt ner i boet eftersom vi bor på 8:e våningen. Denna nära observation av deras byggnadsprocess och förberedelser för att lägga ägg ger en sällsynt inblick i deras liv.

Deras intelligens och förmåga att planera framåt blir uppenbar när de strategiskt gömmer bort överskottsmat för framtida bruk, en viktig färdighet för deras överlevnad. När jag går ut med hunden kommer de direkt flygande mot oss en relation som byggt upp över tid genom att muta dem med hundgodis.

Mars avslutas med en känsla av förnyelse och förväntan, när kråkorna aktivt förbereder sig för våren och allt det nya den för med sig. Deras anpassningsförmåga och överlevnadsstrategier under dessa övergångstider är en fascinerande del av det ständiga spelet mellan stadens invånare och naturens rytm.

April

April anländer med Tiburtiusdagen den 14:e, traditionellt betraktad som den första sommardagen i södra Sverige. Det är en tid då naturen fullkomligt vaknar till liv; krokusar blommar och skapar färgstarka mattor i det annars grönskande landskapet. Himlen fylls av skrattmåsars skränande, och koltrastens melodiösa sång ekar genom kvällen, tillkännagivande av längre och ljusare dagar framåt.

April är en månad av förberedelse, där både människor och fåglar anpassar sig till de nya möjligheterna som den varmare säsongen erbjuder. Kråkorna fortsätter att vara en del av detta landskap, deras liv och rutiner är sammanflätade med de årsförändringarna i deras omgivning.

Enligt gammal folktro har denna dag en stor betydelse där väderleken och djurens beteende förändras, där björnen lämnar sitt ide, tjädern spelar i talltoppen, och gäddan gör sig redo för nätet. Den 15:e april på kvällen ser jag en igelkott nosa runt för första gången i år. Djurlivet har en period av dramatisk förändring och förnyelse i kvarteret i Årsta och dess vattenreservoarer i Årstaviken och Riddarfjärden.

Sydligare vindare från Afrika lär ha fört med sig flyttfåglar som lövsångar och flugsnappare till Stockholm. En spektakulär syn utspelar sig vid Storängsparken, där skrattmåsar i stora skockar landar bakom gräsmattorna bakom Siljansvägen. Detta årliga fenomen, där måsarna samlas för några timmars intensiv social interaktion, lämnar gräsmattorna vita som om de täckts av ett nytt snötäcke. Denna ”måsfest” blir en del av det lokala livet, en period av festligheter som sträcker sig från kväll till gryning till många människors bitterhet. Samtidigt flyger de ofta in över området men de befinner sig ofta på högre höjd och de är elegantare och snabbare flygare.

I denna månad ser jag de etablerade kråkorna i par men i flera av bona ligger honan och väntar på ägglossningen. Hon är tung och vilar sig. Flertalet kråkbon ses i träden i kvarteret och det är en tid för familjebildning och revirmarkering. De kråkor som har blivit mina bekanta visar sig omedelbart när jag går ut, en bekräftelse på den starka band som utvecklats mellan oss med hjälp av hundmaten. Ofta hoppar de med mig flera meter men stannar när jag lämnar deras revir. Deras närvaro har blivit en del i det dagliga livet,

Jag ser en kråka som spanar vid järnvägsspåret och som flyger iväg när en större korp sporadiskt flyger in i reviret vilket skapar en spänning i luften. Björktrastarna börjar bli aggressiva och attackerar kråkor som är i deras revir även om de nästan bor i samma träd. Kråkorna hukar sig och kan bli attackerade av upp en svärm björkstrast och det händer att de som ett bombplan skjuter avföring mot en hukande kråka.

Maj

I maj observeras en märkbar minskning av kråkhoparna från tidigare månader. De stora grupperna verkar ha upplösts, och kråkorna har spridit sig över ett bredare område, nu mer fokuserade på sina egna familjer och revir. Det är oftast samma par, en större hane tillsammans med sin hona, som fortsätter att interagera med mig. Deras revirbundna natur blir tydlig under denna period, då de håller sig nära sitt bo och området de har valt ut som sitt egna revir.

Vädret blir finare och vi har några varma dagar. I början på maj ser jag tre nyfödda korpungarna i Årsta skogen. De är tre ungar som kraxar och skriker på sina föräldrar och konstant vill ha mat, en av korpungarna sitter i en björk krona lite längre bort och kraxar. Samtidigt ligger kråkorna på Sandfjärdsgatan fortfarande lugnt på boet och ruvar sina ägg.

Denna månad är också viktig för andra fågelarter; björktrastar, nötskrikor och skator är upptagna med att bygga sina bon. När björktrastarna har fått ungar, ökar deras aggressivitet. De försvarar sina bon mot alla potentiella hot, inklusive kråkorna, ofta genom koordinerade attacker med ett distinkt anfallsljud. Även nötskrikor och duvor blir mer territoriella och aggressiva, speciellt mot kråkorna.

En vacker och varm vårdag den 11:e maj ser jag de nykläckta kråkungarna i boet för första gången det är en dag då körsbärsblommorna blommar. Kråkungarna är fortfarande så små så honan ligger på dem i boet. Kanske är det något ägg som inte blivit kläckt. Mitten av maj är en avgörande tid då det oftare är endast en av kråkorna som visar sig eftersom honan håller sig närmare boet. Med ofta sex ägg i boet, som är blekgröna med leverbruna fläckar, är denna ruvningstid kritisk för nästa generations överlevnad. De är blekgröna överstrukna med leverbruna fläckar och i längd ungefär 45 mm samt i tjocklek omkring 30 mm. På kvällen klockan 21.00 stryker en räv förbi. Kråkornas varningsrop ljuder som den värsta hesa Fredrik över grannskapet för att varna för den smygande faran.

Fiskmåsarna och gråtrutarna, med sitt distinkta och territoriella beteende, framstår som de mest framträdande fienderna till kråkorna under denna tid i de högre luftrummen. Deras snabbhet och elegans i luften kontrasterar med kråkornas förmåga att utföra snabba och oväntade manövrar för att undvika konfrontation.

I slutet på maj så verkar kråkorna försvinna under några dagar. Tror de är fullt upptagna att vakta ungarna. En sorglig händelse från månadens slut är att två kråkungar tragiskt har fallit från boet och dött. Detta är en påminnelse om de utmaningar och faror som det vilda livet står inför, även i den relativt skyddade miljön i förorten.

Juni

Juni börjar med en explosion av liv. Gullmåran blommar i full prakt, och den första kråkungen tar sina första stapplande steg utanför boet. 1 juni ser jag den första kråkungen utanför boet hoppa på parkeringen och lite senare på dagen ser jag två kråkor som sitter ner på en cykel men de verkar rädda. Trots deras storlek är de fortfarande inte redo att ta sig an världen och med begränsad flygförmåga och en ännu inte fullt utvecklad fjäderdräkt är de sårbara. De är redan väldigt stora men ingen flygförmåga och inga långa stjärt vingar. De har intryckt hals och något uppåtriktad näbb och väntar på föräldrarnas besök som hälsas med ljudande rop. Ungarna har en mattare fjäderdräkt, något ljusare, mjukare näbb, blåaktiga ögon och uppsvälda mungipor. Hanen som bevakar dem skriker en bit bort men jag får känslat att han litar på mig.

2 juni ser jag en av deras kråk ungar på gatan som blivit överkörd. Den tragiska trafikolyckan är en påminnelse om de risker som hela tiden omger dem. Denna händelse följs av flera dagar av utmaningar för de små, från aggressiva fiskmåsar till de första försöken till flygning. Varje dag bär med sig nya risker men också snabba steg mot utveckling i deras liv. Det är rörande att se hur kråkungarna växer, lär sig och börjar ta efter de vuxnas beteenden, från att skrika efter mat till de första klumpiga flygförsöken.

3 juni en fiskmås är aggressiv och attackerar kråkan som får mat av mig.

4 juni kråkparet har tre stycken kråkungar som skriker efter mat och följer efter de vuxna. Ungarna får mat av både honan och hanen. En av ungarna kan flyga 3-5 meter. Kråkhanen följer efter mig den är inte längre rädd för att bli attackerad av de aggressiva björktrastarna. Att se kråkhanen bli modigare, även i närvaro av tidigare hot som björktrastarna, visar på hans anpassning och skyddande instinkter. Familjebandet stärks, och hans handlingar, som att följa efter mig och gräva ner mat till sin familj.

9 juni ser familjen med två kråkungar som fortfarande blir matade. Det är en viktig dag då en av kråkungarna lyckas flyga upp till ett träd, en milstolpe i dess unga liv. Dessa ögonblick av framgång blandas med den ständigt närvarande faran från andra rovdjur, vilket påminner oss om kampen för överlevnad. En av ungarna flyger upp 10 meter i ett träd. När jag går min runda med min hund följer kråkhanen efter mig hundra meter och sätter sig och kraxar flera gånger alltid med tre signaler som att den ropar på de andra. Den tar mat och flyger bort 20 meter och gräver ner maten i marken. De utflugna ungarna uppehåller sig i boets närhet där de matas av de gamla och med sina skrik visar var de är.

Hela tiden är kråkmamman övervakande där ungerna är. I hundrastgården ser jag en skata flyga iväg med en björktrastunge i munnen. Strax därpå kommer en havstrut och tar en annan björktrastunge. De blir inte attackerade så jag antar att björktrastparet hade fredagsmys och missade att kolla faror. Naturen är grym.

11 juni både kråkhonan och hanen följer med mig när jag ger dem mat vilket är första gången de visar det beteeendet sedan de fick ungar.

Jag ser en råtta som springer till soprumet från pappersinsamlingen. Jag är noggrann med att maten som jag ger äts upp av kråkor och inte råttor. Idag följer både honan och hanen mig för första gången efter det att de fått ungar. Efteråt sätter de sig och kraxar glatt fyra gånger upprepande gånger.

Kommunikationen mellan kråkparen i juni, med deras kraxande svar, antyder en komplex social struktur och en gemensam förståelse kring faror eller närvaron av mat. De får kraxande svar från kråkparet som har det närmsta reviret. Jag undrar vad de säger till varandra. Om jag får gissa så säger de att här finns det mat för efter ett tag börjar jag se några andra kråkor som närmar sig på avstånd.

När juni närmar sig sitt slut, och nästan alla ungarna lämnat boet för att ta sig an världen på egen hand, avslutas en fas av deras liv, och en ny börjar. Men alla kråkungarna slängs inte ut utan en sent utvecklad kråka är kvar hos sin mamma och pappa.

Juli

Jag ser inte kråkorna längre på dagen. De verkar försvunna vilket skapar en känsla av tomhet och undran. Jag undrar var de håller hus. Någon gång ibland ser jag en av kråkorna som följer mig. Denna frånvaro kan spegla en naturlig anpassning till säsongen, där kråkorna kanske utbildas att utforska nya områden eller använder andra matkällor som blivit tillgängliga på sommaren. Jag undrar var kråkorna är, har läst om kråkor som flyttar till Åland i gamla tidningar verkar långsökt men jag undrar.

15;e juli idag ser jag dem igen kanske för att jag går ut på hundrpromenaden tidigt på morgonen klockan 6.00. Kråkpappan kommer fram och vill ha mat med kråkmamman i snar följe och pappan följer med försiktigt på avstånd när jag går och vill säkert ha mer mat.

Att se ungarna sitta i trädet, varav en kraxar energiskt, är ett välkommet tecken på att familjen fortfarande är intakt och att ungarna fortsätter att utvecklas. I trädet sitter 2 eventuellt 3 av ungarna och en av dem kraxar mycket spännande. En av ungarna flyger fortfarande men flygegenskaperna går rätt dåligt. Tre av kråkorna flyger bort mot jordhålan på fältet där de brukar hänga och tar successivt del i kråksamhällets alla aktiviteter.

Augusti

Augusti markerar en tid av fortsatt utveckling och förberedelser för den kommande hösten. Kråkparet, nu tillsammans med sin enda återstående kråkunge, fortsätter sin dagliga rutin inom det välkända reviret. Under denna månad är det troligt att de intensifierar sina lärande sessioner för ungdomen, förbereder den för de ökade självständighetskraven som hösten och vintern kommer att medföra.

Denna period innebär en överflöd av matkällor i form av sena bär, insekter och kanske till och med smågnagare, vilket erbjuder perfekta möjligheter för ungens träning i att hitta och hantera olika typer av föda. Kråkparet kan också visa ungen viktiga färdigheter såsom hur man använder verktyg – något som kråkor är kända för att kunna – för att till exempel öppna nötter eller gräva efter larver.

Samtidigt som de matar och undervisar sin unge, är det även troligt att kråkparet börjar förstärka sitt bo eller till och med utforskar potentiella nya platser för nästa års häckning. Dessa förberedelser är avgörande för att säkerställa familjens överlevnad genom de kallare månaderna.

Interaktionerna med andra arter fortsätter att vara en del av kråkornas dagliga liv. Jag observerar när de taktiskt undviker eller konfronterar aggressiva arter såsom fiskmåsar eller skator, vilka också förbereder sig för hösten. Dessa möten kan vara både spända och lärrika, inte bara för den unga kråkan utan även för dig som observatör.

Mot slutet av månaden kan man förvänta sig att se tecken på ökad självständighet hos kråkungen, som kanske börjar utforska omgivningen på egen hand, även om den fortfarande återvänder till sina föräldrar för stöd och skydd. Denna gradvisa övergång från fullständigt beroende av föräldrarna till en mer självständig varelse är en kritisk del av kråkungens utveckling.

September

Med ankomsten av september känner man tydligt av höstens antågande. Dagarna blir märkbart kortare och luften kyligare, vilket signalerar för både människor och djur att förbereda sig för den kommande säsongen. För kråkparet och deras unga betyder detta en period av intensiva förberedelser.

Denna månad ser jag hur kråkfamiljen fokuserar på att samla mat och förstärka sitt bo. De kan ofta ses plocka upp fallfrukt och söka igenom nyfallna löv efter insekter och smådjur, vilket ger viktiga näringsämnen som är nödvändiga för att bygga upp fettreserver inför vintern. Kråkornas intelligens och problemlösningsförmåga kommer till sin rätt när de använder redskap och smarta metoder för att komma åt mat som annars skulle vara otillgänglig.

September är också en tid då kråkorna kan synas rensa och underhålla sitt revir mer frekvent. De städar upp i och runt boet, kanske till och med flyttar på material för att säkerställa att det är så tåligt och skyddat som möjligt inför de kalla månaderna.

Den unga kråkan, nu mer självständig, fortsätter att följa sina föräldrar men testar också sina gränser genom att utforska närområdet mer självständigt. Dess läten och försök att kommunicera med andra kråkor blir starkare och mer sofistikerade, vilket är viktigt för dess sociala utveckling och förmåga att etablera sin egen plats i kråksamhället.

Inte bara kråkorna förbereder sig för hösten. Andra djur i området, som ekorrar och rådjur, kan också ses samla mat och göra sina bon redo för vintern, vilket erbjuder rika observationsmöjligheter för den naturintresserade. Dessa interaktioner mellan olika arter kan vara fascinerande att bevittna, eftersom de avslöjar det komplexa nätverket av överlevnadsstrategier i det urbana ekosystemet.

Den 25.e september blir en hornuggla jagad i reviret. Den tog sin tillflykt i ett träd efter att ha blivit jagad av en kaj och kråkflock. Där den satt i flera timmar med skator som terroriserade och plockade bort stjärtfjädrar. Jag filmade hornugglan. Kråkor kan ibland trakassera eller till och med attackera större rovfåglar som ugglar och örnar, speciellt när de skyddar sina revir eller ungar. På Årstabron har jag sett hur de cirklat runt örnar som flyger förbi reviren. Kråkor är kända för sitt beteende som kallas ”mobbing”, där de kan gå till gemensam attack mot större rovdjur för att driva bort dem från sina bo områden. Mot kvällningen flög hornugglan sin väg. Den såg trött ut.

Oktober

Oktober är en månad full av dramatiska väderskiften och kraftfulla höstvindar, vilka verkar ge kråkorna en ny lekplats på himlen. Kråkorna konstflyger högt upp och trivs i höstvindarna. Högre upp i luften kan man se dem utföra vad som nästan ser ut som akrobatiska konster, en dans med vinden som visar deras skicklighet och anpassningsförmåga. Dessa flygövningar är inte bara ett sätt att trivas i vinden, utan även viktiga för att stärka deras muskler och förbättra deras flygteknik inför den kallare säsongen.

Det skrivs i gamla tidningar att i väderskiften brukar kråkorna, enligt erfaret folks påstående, samla sig i flockar och ”oroligt” flyga omkring. Dessa sammanslutningar är inte bara ett svar på de kyligare temperaturerna, utan också en förberedelse för de eventuella migrationer som vissa grupper kan företa sig. I Sveriges nordligare och mellersta delar försvinner många kråkor för att söka sig till varmare trakter, medan andra kanske väljer att stanna kvar och anpassa sig till vinterns krav. Läser i en gammal tidning att på senhösten försvinner de flesta från landets nordligare och mellersta delar.

I Kalmar har jag sett en särskilt intressant strategi som lokala kråkor använder för att komma åt innehållet i hårda valnötter. Under senhösten, när valnötterna mognar och faller från träden, har kråkorna utvecklat en metod där de använder sig av mänsklig aktivitet för att lösa ett naturligt problem. De plockar upp nötterna och placerar nötterna på vägen där passerande bilar fungerar som nötknäckare.

Detta beteende visar inte bara på kråkornas förmåga att observera och dra nytta av sin omgivning, utan också deras förmåga att anpassa sig och tänka kreativt. Genom att välja platser där bilar ofta passerar minimerar kråkorna den energi och tid som de skulle behöva lägga på att själva försöka öppna nötterna. Efter att bilarna har kört över nötterna, återvänder kråkorna snabbt till platsen för att hämta sina belöningar — de nu lättillgängliga kärnorna.

För kråkorna i Årsta observerar vi hur flockbeteendet ökar under hösten. Oroliga och rastlösa, flyger de omkring i större grupper med de unga kråkorna, möjligtvis som en del i förberedelserna för de förändringar som vintern kommer att innebära. Dessa rörelser är inte bara fascinerande att bevittna, utan ger även värdefull insikt i hur djur kommunicerar och organiserar sig inför naturens utmaningar.

Under oktober är det också vanligt att se kråkorna bli mer aktiva i sitt sökande efter mat. De utnyttjar fallfrukten som ännu finns kvar samt de sista resterna av smådjur och insekter som inte gått i ide. Deras förmåga att anpassa sig till tillgängliga resurser är avgörande för deras överlevnad genom vintern.

November

I november när vintermånaderna närmar sig och dagarna blir allt kortare och kallare, observerar vi intressanta mönster i kråkornas beteende som speglar årstidens utmaningar. Traditionella berättelser och gamla tidningsartiklar hävdar att kråkor från Åland kan söka sig till det svenska fastlandet under vintern, även om det är svårt att verifiera detta direkt. Det beskrivs i gamla tidningar att om vintrarna flyttar Ålands kråkor till Sverige. Denna potentiella migration skulle kunna vara ett svar på de strängare klimatförhållandena på öarna jämfört med fastlandet.

Det sägs även att om vintern visar sig vara särskilt hård, kan kråkor välja att följa andra fåglar och fortsätta sin resa söderut till kontinenten. Denna migration sker vanligtvis flockvis och redan från oktober, med föredrag för dagar med lugn eller svag medvind, vilket underlättar deras långa färd. I Årsta kan vi se tecken på denna rörelse, där grupper av kråkor samlas och förbereder sig för att antingen stanna och möta vintern eller ge sig av mot mildare breddgrader.

För de kråkor som väljer att stanna blir november en månad av intensivt födosök. De kan ses gräva i det fallande lövet och utforska stadsmiljöer för matrester. Med färre turister och mindre utomhusaktivitet på grund av kylan blir stadsområdena en viktig resurs för överlevnad. Kråkornas intelligens och anpassningsförmåga blir särskilt tydliga nu, när de måste hitta nya metoder för att säkra sin föda.

Samtidigt blir de sociala dynamiken inom kråkgrupper mer komplexa. Högre aggression och tävlan om begränsade resurser särskilt i närheten av rikliga matkällor. Även om dagarna blir kortare och kallare, är kråkornas samhällsliv allt annat än lugnt.

November är en kritisk tid för kråkor, en månad av övergångar och anpassningar. Vare sig de väljer att stanna eller flytta, är deras förmåga att navigera i och anpassa sig i kvarteret avgörande för deras överlevnad.

December

Medan staden sveps in i vinterkyla, visar kråkorna i Årsta prov på sina överlevnadsstrategier. Kråkorna är kända för sin intelligens har anpassat sig väl till de urbaniserade delarna av Stockholm. I december kan de ör de ofta i skogspartier och i träd som ger enklare tillgång till eventuella födokällor som fallna frön, fågelmat och övervintrande insekter.

Kråkorna fortsätter att vara aktiva samlare, noggrant undersökande soptunnor som lämnants av människor. Julsäsongen, med dess ökade mängd matavfall, blir en särskilt viktig tid för kråkorna. De kan observeras i större grupper restauranger, där de smart och effektivt tar tillvara på överflödet från människornas matrester.

Socialt sett håller kråkorna tätt samman under de kalla månaderna. De bildar stora flockar som samlas på tak och i träd, ofta i närheten av värmekällor som ventilationssystem eller andra stadsstrukturer som avger värme. Dessa sammanslutningar hjälper inte bara till med värmebevarandet utan stärker också den sociala sammanhållningen, vilket är viktigt för kråkornas överlevnad och fortplantning.

Territoriella dispyter är också vanliga i december. I takt med att kråkornas vanliga matkällor blir svårare att hitta, ökar konkurrensen med andra fågelarter som också stannar över vintern. Skaror och andra kråkfåglar kan bli rivaler, vilket leder till luftiga konfrontationer som kan vara både spännande och oroväckande att skåda.

Trots det rådande mörkret och den kyliga luften är kråkornas närvaro i Årsta en påminnelse om naturens växlingar. De fortsätter att vara en fascinerande del av det lokala ekosystemet, symboler för vildhet mitt i urban miljö.

About The Author