Propaganda broschyr med första bilden på Gustav Vasa?

På Tradera köpte jag ett gammalt träsnitt som sas föreställa en ung Gustav Vasa. Jag köpte dokumentet för 998 kr av en svensk som i sin tur sa att han hade köpt det från en samlare i Grekland. Eftersom jag tyckte det lät som en otrolig historia och är intresserad av Vasa-tiden slog jag till och la ett bud och vann.

I det tyska dokumenentet kan man kan läsa att de skriver om Stockholm, Lubeck, danskarna och darlenkarlen (darlakarlarna). En fråga är åldern på dokumentet ifall om det var en samtida propaganda skrift eller ett dokument som skrevs senare.

Gustav Vasa var 27 år när han blev kung och mig veterligen finns det inga bilder av honom som ung. Det kan vara en schablonbild av en ung furste för att illustrera Gustav Vasa men hypotetiskt skulle det kunna vara en unik bild av den svenska ”landsfadern”.

Det ser ut som om han håller i en spira men den enda riksregaliern som kommer från Gustav Vasas tid är svärdet. Spiran kommer från Erik den XIV.

Text på Tyska (jag har börjat att att översätta den tyska texten – kan säkert finnas en del fel)

Hur såg Gustaf Vasa ut?

Pär Brahe har beskrivit kungen ”Han hade ett runt huvud, vitgult hår, vackert stort långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa”. Professorn i konsthistoria Sixten Strömbom har samlat ihop alla porträtt och indexerat alla porträtt av Gustav Vasa.

1. Ögonfärg och generellt utseende: Lars-Olof Larsson, historiker och författare till ”Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?”, skriver att Gustav hade ”bruna ögon, rödlätt hår och skägg, kraftig kroppsbyggnad”.
2. Mer detaljerad beskrivning: I ”Gustav Vasa och hans folk” av Nils Ahnlund citeras en beskrivning från 1540-talet av den påvlige legaten Girolamo Rorario: ”Konungen är lång till växten, har rödaktigt hår och skägg, är fräknig och har en stor näsa”.
3. Ytterligare bekräftelse: Historikern Michael Nordberg bekräftar dessa beskrivningar i sin bok ”I kung Magnus tid”.
4. Samtida beskrivning: Den tyske krönikören Sebastian Münster, som träffade Gustav Vasa, beskrev honom som ”en ståtlig man med rödaktigt skägg”.

Det är viktigt att notera att dessa beskrivningar främst kommer från Gustavs senare år, och att vi saknar samtida beskrivningar från hans ungdom. Dessutom kan historiska beskrivningar ibland vara färgade av tidens ideal eller politiska motiv.

Målningen av Jacob Brinck från 1542 (Gustav ca 47 år)

1. Hår och skägg: Han har ett fylligt, rödaktigt skägg som täcker en stor del av ansiktet. Hans hår är rött till färgen och klippt i en rak frisyr som når ner till öronen.
2. Ansikte: Gustav har ett allvarligt ansiktsuttryck med markerade drag. Hans näsa är framträdande och rak. Hans ansiktsform är avlång eller oval, snarare än rund eller fyrkantig. Käklinje: Han har en relativt kraftig käklinje, men den är delvis dold av skägget. Käken verkar vara ganska bred, vilket ger intryck av styrka och beslutsamhet.
3. Käken verkar vara ganska bred, vilket ger intryck av styrka och beslutsamhet. Hans kinder verkar vara ganska smala eller insjunkna, vilket ger ansiktet ett mer skulpterat utseende.
4. Hans kinder verkar vara ganska smala eller insjunkna, vilket ger ansiktet ett mer skulpterat utseende.
5. Ögon: Från denna bild är det svårt att avgöra exakt ögonfärg, men de ser mörka ut.
6. Hans kinder verkar vara ganska smala eller insjunkna, vilket ger ansiktet ett mer skulpterat utseende. Hans kinder verkar vara ganska smala eller insjunkna, vilket ger ansiktet ett mer skulpterat utseende.
7. Klädsel: Han bär rika, mörka kläder som tyder på hans kungliga status. Plagget är dekorerat med intrikata mönster och gulddetaljer.
8. Huvudbonad: På huvudet bär han en svart hatt eller barett med en vit plym eller dekoration.
9. Händer: Han håller något i sina händer, möjligen handskar.
10. Hållning: Gustav Vasa framställs med en rak och värdig hållning, vilket understryker hans auktoritet.
11. Generellt intryck: Porträttet ger intrycket av en mäktig, självsäker och allvarlig regent i sin mogna ålder.

Sammantaget ger Gustav Vasas ansiktsform intryck av en stark och distingerad personlighet, vilket passar väl in på bilden av honom som en mäktig monark. Det är dock viktigt att komma ihåg att porträttet kan ha idealiserats något, vilket var vanligt för kungliga porträtt under denna tid.

Det finns också text på latin i bilden, vilket var vanligt i kungliga porträtt från denna tid. Målningen verkar datera från 1542, baserat på inskriptionen i bildens övre högra hörn

Reliefen från 1550 talet av Willem Boy där Gustav är ca 55 år

Ansiktsform: Gustav har en markerad profil med en kraftig näsa och framträdande panna. Hans ansiktsform är avlång med en stark käklinje. Han har en hög, välvd panna som går över i en tydlig inbuktning vid näsroten. Näsan är kraftig och prominent med en markerad näsrygg. Den har en svag böjning nedåt och avslutas med en bred nästipp. Kindbenet är framträdande och skapar en tydlig kontur i profil. Munnen är delvis dold av mustaschen, men verkar ha tunna läppar. Hakan är stark och framskjutande, vilket ger en kraftfull profil. Örat är detaljerat utformat med en tydlig örsnibb och ytteröra.

Nacken är kraftig och muskulös, vilket förstärker intrycket av en stark fysik.

Skägg: Han har ett långt, vågigt skägg som sträcker sig långt ner på bröstet. Skägget är detaljerat utformat och ger ett imponerande intryck. Skägget börjar högt upp på kinderna och täcker större delen av den nedre ansiktshalvan.

Hår: Hans hår är relativt kort och vågigt, med en något gles hjässa som tyder på en äldre man. Hårfästet börjar ganska högt upp på pannan, vilket tyder på en viss håravfall som är naturligt för hans ålder.

Ögon: Från profilen kan man se ett djupt liggande öga med en markerad ögonbrynsbåge. Ögat som syns i profil är djupt insjunket under en kraftig ögonbrynsbåge. Ögonlocket är tydligt markerat.

Rynkor: Det finns antydningar till rynkor runt ögat och mellan ögonbrynen, vilket indikerar hans ålder.

Klädsel: Han bär en rikt dekorerad dräkt med invecklade mönster och detaljer, vilket tyder på hans kungliga status. Kragen är hög och styvt utformad.

Hållning: Gustav avbildas med en rak och stolt hållning, huvudet högt lyft, vilket utstrålar auktoritet och värdighet. Allmänt intryck: Reliefen ger ett intryck av en mäktig, imponerande och mogen regent. Den detaljerade utformningen framhäver både hans fysiska drag och hans kungliga värdighet.

Material: Bilden verkar vara en bronsrelief eller liknande metall, vilket ger en känsla av beständighet och historisk betydelse.

AI-genererade bilder av Gustaf Vasa

Det är svårt att avgöra hur Gustaf Vasa såg ut när han blev kung. Men jag utgick från propaganda bilder och skrev ner det vi vet om kungen. ”Make a photo of a blond prince from the year 1527 based on this image. He is 32 years old. He wears no crown. He has a round headyellow blonde short hair, sharp eyes and small straight nose. He is 173 centimeter long. He has an eloquent mouth, rosy cheeks. Clothes with ornament inspired by Charles V Holy Roman Emperor and machiavielian. He holds a sharply-pointed sword at his right side.”

Om man genererar en AI-bild baserad på hans utseende och propagandabilden så får man ut en sådan här bild av honom när han var nybliven kung.

Kungen hade ett eget gods med sig och seglade till Danzig. Men rikets utskott följde honom till Sverige. De vände sig till svensken och valde kung Christiernus till sin kung, vilket också var önskemålet från danskar och norrmän. Även om han inte höll vissa artiklar som man hade överenskommit om när han antogs, blev han krönt som kung år 1469 och i det sjunde året av sitt styre blev han fördriven av svenskarna och drabbades av mycket krig och oro. De sände en guvernör till landet i kungens ställe och gav honom fullmakt att styra. Han styrde emellertid på sitt eget sätt, och även om de ville ge honom kronan, ville han inte acceptera den. Men kung Christiernus son Johan blev krönt som kung i Danmark, och han erövrade till sist också kungariket i Sverige efter mycket arbete, men blev sedan fördriven. Du hittar mer information om detta i beskrivningen av kungariket Danmark.

Vad och hur kung Christiernus, den andre av detta namn, handlade med kung Johannes i Sverige.

År 1517, när fursten och stränge riddaren Sten styrde i Sverige som ståthållare åt en kung, hade ärkebiskopen i Uppsala blivit Gustav Trolle. Han var en ung och försiktig man som anslöt sig till kung Christiernus av Danmark den 2:a januari i Danmark. Han smickrade honom, bedrog honom hemligen och föreslog att han skulle överlämna kungariket till honom. Ja, han förlorade till och med sitt löfte om att hans liv inte skulle hotas av mord. Men när hans bedrägeri avslöjades drog kung Christiernus från Danmark med en stor här och belägrade huvudstaden Stockholm. Trots att han inte kunde vinna något och dessutom led av stor hunger och brist på förråd, begärde hans armé att de skulle komma överens med honom så att stadens medborgare skulle vara nöjda. Även kungen begärde detta.

Gustavus sontrinar på arvsrätt (står i marginalen)

Men nu när Gustavus befann sig i denna situation, utnyttjade han möjligheten och smet från sällskapet under jakten. Han gav sig av till bönderna, där han förändrade sitt utseende och utgav sig för att vara en oxeherde och arbetade med andra oxherdar. Han kom till Lübeck tillsammans med dem och stannade där en kort tid. Därefter kom han till Sverige och med hjälp av landsfolket lyckades han hämnas på kungen och hans kumpaner som befann sig i Stockholm.

Han samlade en mäktig armé av dalkarlar, som var starka och modiga män från bergen som skiljer Sverige från Norge. Först anföll han biskopen av Uppsala och sedan kungen själv, som befann sig i staden Aros. Biskopen blev förskräckt över att ha förlorat sitt land och försökte ställa sig emot fursten Gustavus, men han blev besegrad av hans män och flydde till Jämtland. Sedan gick han till kungen i Stockholm och därefter seglade han till Danmark för att söka mer hjälp och förstärkning. Han kom tillbaka mot svenskarna, och dag för dag blev hans fiender fler och fler. Men han blev dåligt bemött i Danmark och kunde inte få stöd från kungen. Å andra sidan lyckades kungen utföra sina egna planer i Danmark. Biskopen stannade kvar i Danmark och blev föraktad av alla. Samtidigt belägrade den mäktige fursten Gustavus Stockholm, där det fanns fler svenska medborgare än danska och han belägrade dem länge innan han erövrade staden. Därefter rådde stor fred i landet och handeln återupptogs, så att alla kunde glädjas och säkert segla och resa igen.

Orginaltext på tyska på propagandatexten

Jar 1517 als der Furft und streng Ritter Steno in Schweden regert alfi ein
Statthalter eines königs /mar ein Erkbifchoff zu Upfal /der hiek Goftauus.
der war ein junger mutivilliger Ramm /und hengt sich an könig Christiernaum
den 2. des Rammens in Dennmard. /schmeichlet ihm /vraccicsiert heimlich /und
underflund ihm das königreich zu handen zu stellen. /ja verzathen /moman sein
lift nicht benzeiten wåre innen morden. Us ihm aber sein Draccicierenfehlet ift
könig Christiernuss von Denmard mit einem grossen Zeug gezogen wider die hauptftatt
Stockholm /und die men Ronat belågert /unnd alk er ihr nichts mochtangewinnen /unddarzu
grossen hunger unnd mangel ander Proviandt hett an seinem heere begerer man folt mit ihm
ein anftand machen /das die Burger inder Statt wol zu frieden waren. Es beger auch könig.

Cap. VVIV.

1352 Das  Sechte Buch

Gustauus sntriner aufz der Erfallschaft (står i marginalen)

us aber nun Goftauus in folcher Frenheit sein gelegenheit erfahe
hat er fich auff der Jagt von der Gefellshafft behend geföndezt und
von dem ort zu den Bawrenbegeben/ da er sich mit Bawren Klender
verendert / unnd alfo durch Das Landt getogen /sich ben einem
Kaufmann für einem Och feintreiber angegeben und brauchen laffen
und mit andern Och fentreibern gen Lübeck kommen unnd da er fich
ein fleinezeit enthalten und darnach in Schweden fomen unnd da-
felbs mitt hilff des Landtvoldts understanden sich zu rechen an dem
König unnd seinem Gusah so er zu Stockholm in der Statt hatt.

Er ubersam ein gewaltiges heere von den Darlenkarlen /das vaft
ftarde Erktfnappen seind /und mohnen an dem Gebirg das Scweden
sheidet von Nortiwegien / und grizf zum erften an den Bifchoff
von Bufal und des Königs ufar fo er in der Statt Aros hatt. Des
erfchrad der Bifchoff der sein Batterlandt verzahten hatt / wole
fich wider den Furften Goftauum legen aber er ward mit den feinen uberwunden /unnd nam die
flucht /fam zum Jufak foder könig zu Stockholm hatt / unnd von dänen schiffet erin Denmard
zum könig /damiter mehrBolds auffbrecht un den Schwediern entgegen fåme /dice fich von tag
zu tag wider ihre Feind mehr on mehr sterdte. Uber er wardgar schlechtlich in Denmard empfangen
er mocht sein Bold ben dem könig zu wegen bringen: dander könig hett fich also in Denmard
gehalten / dak er auch sein plan merh darin hett. Es blieb der Bifchoff in Denmard /
doh von jederman verachtet. Dazog der gewaltig Furft Goftauus gen Stockholm belägert die
Statt /darin sein Burger merh mar /fonder der Denmard och Zufak /hurmpte un nötiger sie alfo
lang /bif er sie erobert. Da ward gorsse Frend vi Fried im Land /Das Herreward auch wider auff
gethan /dag jederman frölich under sicher darauff schiffen und feglen mocht.

Ett annat liknande dokument

Jag kom över ett liknande dokument som hade en liknande bild men den var i färg.

1351
Riket saknade inte sitt eget goda, utan tog det med sig till Danzig. Men rikets skönhet låg i Sverige. De ädla gick då och valde Christiern till kung, som danskar och norrmän tidigare hade valt till deras kung. Och när han inte uppfyllde vissa artiklar som föreskrivits honom vid mottagandet, avsattes han år 1469, i det sjunde året av sitt rike av svenskarna, vilket ledde till mycket krig och oro. De satte en guvernör i landet i kungens ställe och gav honom all makt att styra, och han skötte sig så väl att de gärna hade gett honom kronan om han hade velat ta emot den. Men när kung Christiern dog, blev hans son Johan kung i Danmark och erövrade till slut även kungariket Sverige med stor ansträngning, men blev sedan drivet ut därifrån. Hans historia finns beskriven tidigare i beskrivningen av Danmarks rike.

Vad och hur kung Christiern II av denna ätt, med kung Johan i Sverige, hanterade. Kapitel vviv. År 17, när fursten och den stränge riddaren Steno styrde Sverige som en kunglig ståthållare, fanns en ärkebiskop i Uppsala som hette Gustavus, en ung och övermodig man som anslöt sig till kung Christiern II av Danmark, smickrade honom, agerade i hemlighet och försökte få kungariket överlämnat till sig, ja, att avstå det, om inte hans list hade avslöjats. Men när hans intriger misslyckades, drog kung Christiern av Danmark med en stor styrka mot huvudstaden Stockholm och belägrade den i två månader, men kunde inte erövra den och led dessutom av stor hungersnöd och brist på förnödenheter i sitt läger, bad om en vapenvila, vilket stadens borgare gärna gick med på. Kung Christiern gick med på att komma till honom från staden Steno, rikets förmyndare, med vilken han hade allt att diskutera, och för att han skulle komma säkrare skickade kung Christiern några borgare till staden.

Men borgarna insåg snart hans bedrägliga och falska natur och ville inte gå med på det. Då tänkte kungen på en annan list och bad om att få komma in i staden, men med förbehållet att man skulle ge honom gisslan från staden och en försäkran om sitt liv. Steno stod emot och skickade ut några unga herrar och adelsmän, bland dem var Gustav Eriksson, som snart blev kung av Sverige. Och när de kom till kungen på hans skepp, bröt kungen sitt löfte och förde dem som fångar till Danmark, där de stannade i 4 år. Sedan kom han tillbaka med en stor styrka för att åter angripa kungariket, och när Steno mötte honom i strid, blev han dödad av honom, inte utan stor skada för Sveriges land. Landet var splittrat inom sig, och med det fick Christiern fri passage in i landet och belägrade på nytt huvudstaden Stockholm, och övertygade stadens borgare att göra fred med honom och åter gick med på vissa artiklar som skulle hållas uppriktigt, och ingen part skulle handla emot dem.

Efter allt detta släpptes kungen in i staden, och ingen i staden fruktade något ont. Då tog drottningen slottet och ordnade en präktig måltid och bjöd in de ädlaste och mest framstående från landet och staden: men medan det goda livet varade i tre dagar, lät han alla fängslas och skickade en stor styrka in i staden, började tyrannisera, tog fångarna från tornen och lät dem offentligt dödas framför rådhuset; han straffade de präster som hade ställt sig emot honom, sedan adelsmännen som hade motsatt sig honom; för det tredje hela stadens råd, därefter många borgare som hade märkts ut, letade han upp och dödade; för det femte våldtog han även det gemensamma folket, som hade samlats för att se vad för ett upplopp som hade uppstått i staden. Detta pågick en hel dag, där inget annat gjordes i staden än mord och dödande. Sedan plundrade de alla hus och tog vad änkorna hade. Han ville inte bränna ner staden, så att landsbygdsfolket inte skulle märka vad som hände i staden, dessutom höll han portarna stängda så att ingen kunde komma borgarna till hjälp. Efter att ha härjat nog, befäste han staden med blodhundar och återvände hem till Danmark med sitt byte. Den ädle fursten Gustavus rymde från fängelset i Danmark och befriade sitt fädernesland, riket Sverige. Kapitel yyyy Efter att den ädle fursten Gustav Eriksson i sitt fängelse fick höra om de stora svårigheterna i sitt fädernesland, började han fundera på hur han kunde rymma och komma sitt fädernesland till hjälp. Det hände sig i Danmark att han tilläts gå på jakt eller rida ut på jakt med annat gott sällskap.

1352
Det sjätte boken Men när Gustavus nu hade insett sin situation i sådan frihet, skilde han sig snabbt från sällskapet under jakten och begav sig till bönderna, där han klädde om till bonde kläder och på så sätt vandrade genom landet. Han utgav sig för att vara en fårherde hos en köpman och lät sig användas, och tillsammans med andra oxdrivare kom han till Lübeck. Efter att ha vistats där en kort tid kom han till Sverige, och där, med hjälp av folket på landsbygden, företog han sig att hämnas på kungen och dennes stöd som han hade i Stockholm. Han samlade en mäktig armé från Dalarna, som bestod av mycket starka gruvarbetare och bodde vid det berg som skiljer Sverige från Norge, och anföll först biskopen av Uppsala och kungens stöd som han hade i staden Aros. Biskopen, som hade svikit sitt fädernesland, ville ställa sig mot fursten Gustavus, men han och hans män besegrades och tog sin tillflykt till det stöd kungen hade i Stockholm, och därifrån seglade han till Danmark för att samla mer folk och möta svenskarna, som blev allt starkare mot sina fiender för varje dag. Men han mottogs mycket dåligt i Danmark; han kunde inte samla någon styrka hos kungen där eftersom kungen redan hade fullt upp i Danmark. Biskopen blev kvar i Danmark men föraktades av alla. Den mäktige fursten Gustavus belägrade sedan Stockholm, en stad utan borgare förutom det danska stödet, stormade och tvingade dem tills han erövrade den. Det blev stor glädje och fred i landet, och säkerheten återställdes så att alla kunde segla och röra sig fritt.

Christiernus drevs ut. Så valdes den strålande fursten Gustavus, en befriare av fäderneslandet, till kung. Kapitel yyyy. Den ädle fursten Gustavus stod modigt och manligt mot landets fiender, Sverige, som med våld slog ner på landet, och därigenom förtjänade stor ära från folket. Adelsmännen i Sverige och även i Götaland samlades, drivna av en brinnande iver för fäderneslandet och manliga gärningar mot fienden som upprepade gånger visats, och valde enhälligt honom till sin kung och överlät till honom hela styret, till allas glädje. Och de bad uppriktigt till Gud att han skulle bevara den nyvalde kungens sinne och förnuft och dela med sig av sin Helige Ande, så att han genom denna nåd och ledning kunde styra det gemensamma folket enligt sin vilja och behag.

Sedan tog kung Gustavus över styret i Sverige, Götaland och Finland med stor försiktighet, visdom och måttlighet och stod framför det gemensamma folket med fred och enighet. Och även om det under de senaste åren uppstod vissa oroligheter i landet, särskilt bland smålänningarna, lyckades denna ädla och kloka kung stilla dem så att riket nu står i stor fred och god ordning. Från kung Karls tid till Gustavus har landet inte saknat annat än en modig, klok och skicklig man för det kungliga styret. Gustavus, kungen i Sverige, med beskydd över de mäktiga länderna.

About The Author