Under 1500-talet fick Kalmar uppleva inte mindre än tre olika blodbad. Det första blodbadet inträffade 1505, (okänt antal avrättningar) det andra 1525 (ca 60 avrättade) och det tredje och sista blodbadet 1599. (22 avrättade). Utöver blodbaden har det varit krig där betydligt fler personer dödats som under Dackefejden och Kalmarkriget.
Termen ”blodbad” refererar vanligtvis till en händelse där det sker en massaker eller omfattande dödande av människor på ett brutalt och ofta oväntat sätt. Det är oftast koncentrerat till en specifik plats och tid. Målet med ett blodbad är oftast att snabbt och brutalt eliminera en grupp människor. Det kan vara motiverat av hämnd, rädsla, eller som ett sätt att skrämma och dominera.
Kalmars första blodbad 2:a juli 1505
Det första blodbadet var en politiskt motiverad massavrättning som genomfördes i Kalmar, Sverige, den 2 juli 1505, omedelbart efter att ett förräderi dom och en dödsdom hade uttalats mot deltagare i det svenska upproret mot den danska härskaren, kung Hans. Avrättningarna beordrades av kung Hans av Danmark-Norge, till synes som vedergällning för hjälpen som Kalmars invånare hade gett den svenska riksföreståndaren Sten Sture den äldre vid hans belägring av Kalmar slott 1503.
I Kalmar samlade kung Hans en domstol bestående av tjugofyra danska och norska rådsherrar och dömde riksföreståndaren Svante Nilsson i sin frånvaro för majestätsbrott tillsammans med den avlidne Sten Sture. Dessutom dömdes flera andra svenska adelsmän som hövitsmannen Nils Klausson, Sten Kristersson (Oxenstierna), Trotte Månsson (Eka), Erik Turesson, Åke Hansson (Thott), Tönne Eriksson (Thott), Peder Turesson (Bielke) och Gustav Vasas far Erik Johansson Vasa. Domen fälldes i närvaro av sändebud från Skottland och nordtyska furstendömen och stadfästes senare av den tyska kungen Maximilian på danskarnas begäran.
Alla förklarades skyldiga och kung Hans dömde dem till konfiskering av egendom och fängelse. Domarna kunde inte verkställas eftersom ingen av svenskarna var närvarande, och istället demonstrerade Hans sin makt genom att låta arrestera och avrätta Kalmars ledande borgare för att ha påstått ha hjälpt Sten Stures styrkor vid belägringen av Kalmar slott 1503. Kalmars borgmästare, rådmän och de mest betydande borgarna avrättades och steglades på galgbacken utanför stadsmuren.
Kalmars andra blodbad 1525
Blodbadet 1525 finns beskrivet i Peder Svart's chronicle paragraf #79 till #83 där ett 60-tal tyska legoknektar fick sätta livet till under Gustav Vasas befrielsekrig. På sommaren 1525 intogs staden med borgarnas hjälp medan slottet måste erövras med vapenmakt. Händelsen nådde sin kulmen med krigsrätt och dödsdomar mot besättningen. Besättningen hade fått löfte om fri lejd. Läs PDF om blodbadet.
Kalmars tredje blodbad den 16 maj 1599
Sigismund landsteg i Kalmar den 30:e juli 1598. Jöran Claesson överlämnade staden och slottet till kungen men fängslades och sändes till Polen som gisslan. Till ståthållare insatte han Johan Sparre. Den 28:e september seglade Sigismund igen till Kalmar och förstärkte slottet besättning med polacker och tyskar och förordnade Johan Sparre till ståthållare över Kalmar län och Öland och förbjöd honom att inlåta sig i underhandling med hertig Karl. I november 1598 började hertigen belägringen av Kalmar slott och stad. Under 1599 förklarades hertig Karl vara regerande arvsfurste och han begav sig till Kalmar där belägringen fortsatte och staden intogs med stormning. Slottet kapitulerade den 12:e maj 1599 på grund av livsmedelsbrist.
I unions salen på Kalmar slott blev det en krigsrätt där Hertig Karl själv var ordförande och som bestod av hans förnämsta officerare samt ett par riksråd som på hertigens kallelse infunnit sig i Kalmar. Sigismunds män ställdes inför militär ståndsrätt och dömdes till döden som landsförrädare.
Först infördes stormannen och ståthållaren på Kalmar slott Johan Larsson Sparre. Sparre dömdes till döden och förs direkt till avrättningsplatsen. Sen kommer Christoffer Andersson Gyllengrip en gammal gråhårig man som fick gå samma väg och senare kom hans begravningssten att bli skändad på den gamla kyrkogården. Den grå faller för bödel svärdet. Den tredje är Lars Andersson (Rålamb) som var befälhavare på Kalmar slott och hade slottsloven i Kalmar. Hertigen vägrade att benåda dem trots vädjanden också från sin frilloson, Karl Gyllenhielm, som spelat en ledande roll vid belägringen av Kalmar.
Den fjärde är Uladislaus Beches en tapper ungrare som med sina 400 ungerska soldater kraftigt hade bidragit till försvaret. Han benådades till livet eftersom han var utlänning och tjänat kung Sigismund för sold. Dock skall han hållas i fängelse tills han kan bli utväxlad enligt den tidens krigsbruk.
Den femte fången var Gösta Svan som var sjuk och inte längre Sigismunds man. Johan Sparre hade märkt detta och varit ädelmodig nog att erbjuda honom att lämna fästningen. Men han hade varit för stolt för att överge sina kamrater. Hans straff blir att han fördes till faderns gård Svanås och med ed förbinda att han inte lämnar gården på ett år.
Flera ofrälse av lägre börd hängdes. Slottsprästen Birger avrättades av hertig Karl och deras huvuden spetsades och uppsattes över den västra stadsporten (västerport). Enligt Wikipedia avrättades 22 personer i detta blodbad medan det främmande krigsfolket tog hertigen till stor del i sin tjänst.
Sources:
Kalmar slotts historia av Martin Olsson s. 358
Kalmar stads historia II, s. 206
Arvet efter Gustav Vasa, Lars-Olof Larsson s. 372
Kalmarunionens tid, Lars-Olof Larsson s. 401
https://tidningar.kb.se/2812922/1908-05-16/edition/12418/part/2/page/2/?q=%22kalmar%20blodbad%22&freeonly=1
https://tidningar.kb.se/2753413/1905-10-07/edition/172893/part/2/page/1/?q=%22lars%20r%C3%A5lamb%22&freeonly=1
https://tidningar.kb.se/2748542/1905-04-15/edition/145317/part/1/page/3/?q=%22lars%20r%C3%A5lamb%22&freeonly=1
About The Author
English 
Svenska