Moberg skriver i boken Otrons artiklar om bondeupproren i Möre på 1620-talet pga tvångsutskrivningarna till kriget i Polen 1624 som gjorde att Sverige kom i konflikt med Habsburg som skickade hjälptrupper till Sigismund.
I boken skriver han att den viktigaste frågan var denna:
Varför hade regementets meniga soldater lämnat sin hembygd och följt kungen utomlands, ända ner till Sachsen?
Vad jag tycker om med Moberg är att han ställer frågorna som få andra historiker ställer och givetvis var frågan viktig eftersom han kom från en soldatsläkt. Där den vetenskapliga metoden inte längre fungerar tar han sig med konstnärens rätt friheten att beskriva det historiska händelseförloppet. Givetvis blev han tungt kritiserad men trots det är det uppenbart att Moberg ägnade sig åt tung grundforskning i sitt research.
I den här specifika frågan om Gustav II Adolf, med dåtidens tilltalsnamn den stora störde sig Moberg på att han ansågs vara den största kung vi någonsin haft. Äldre historieforskning beskriver kungen som den stora hjälten och trosmartyren som hjälpte protestanterna i Tyskland. Moberg nämner också 6 belagda fall då katoliker eller jesuiter avättades i Sverige under Gustav II Adolf regeringstid. Frågan som Moberg ställer sig är varför Sverige bedrev maktpolitik under religionens täckmantel och det är frågan som han vill veta mer om.
Gissningsvis var det Axel Oxenstierna den som hade mest att vinna på krig. Under kriget med Polen hade han ansvar över flottans och arméns försörjning inklusive mat och pengar och blev Sveriges regent när kungen hade dött. Intressant är att kardinal Richelieu, som stod mot Habsburg, hade korrespondens med Axel exempelvis brev daterat 4:e februari 1633.
Psykologin att få människor att kriga
Psykologin att få människor att kriga handlar till stor del om att strida för sina närmaste vänner i plutonen eller gruppen. Kamratskapen gör att man ställer upp för varandra i sin ”kamratkrets”,
I boken Tärningskast om liv och död av justietierådet Birger Wedberg skriven 1935 finns det vissa ledtrådar kring vad som fick pojkarna att gå ut i krig. Gustav Adolfs krigsartiklar av den 15 juli 1621 omfattar sk decimatio. Det var en bestraffningsform som kom från den romerska militärstraffrätten och tillämpades när en hel grupp gjorde myteri, visade feghet eller dylikt. Innebörden var att överbefälhavaren införden samlade hären lät, genom lottkastning, bland de skyldiga ta ut var 10:e person för att avrättas medan de övriga slapp undan med lindrigare straff.
I Gustav Adolfs artikel 74 står det: av de gemene tages var tionde man med lott ut och hänges. År 1613 tillämpades decimation mot förrymda soldater . Leksandsprosten Terserus höll ett försvartstal för dalkarlarna inför kungen vid riksdagen januari 1614. Terserus berättade då om ett rykte som sa att alla förrymda knektar skulle straffas och upphängas vilket gällde 600 unga karlar och det hände sig att Jacob Tomesson lät ”hänga några opp i galgan sent emotnatten”. Detta vållade buller och oro, ty man mente att de hängda voro ej mer skyldiga än de andra ”icke heller hade de kastat lott därom efter Ers Kungliga Majestäts befallning”.
Att var tionde man efter lott förverkat livet stadgades för vissa fall även i krigsartiklarna av 1683 och 1798. Först med 1868 års krigslag försvann decimationen ur Sveriges militära straffrätt.
Malmström skiver att han kan från de 250 år varunder bestraffningsrätten hos oss uppbars av skrivna lagbud, inte anföra något enda fall då det tillämpats – om man icke som sådan tillämpning vill räkna avstraffningen av de i stora daldansen inblandade soldaterna: De som deltagit redan i rekrytoroligheterna 1742 blev allesammans straffade med spö, av de övriga var trettionde efter lottkastning. (Malmström III s. 200 f.)
Legosoldater
En annan bidragande orsak till att Sverige var engagerat i 30-års kriget var legosoldater. Två länder som bidrog med många legosoldater till den svenska armén var Schweiz och Skottland. Från Skottland kom 13-14 000 legosoldater som tjänstgjorde i den svenska armén. Det verkar som om dealen var att de fick landområdeneftersom många skottska officerare sl0g sig senare ner i Sverige där familjenamnen fortfarande finns exempelvis Hamilton.
Källor:
Vilhelm Moberg: Otrons Artiklar
Birger Wedberg ”Tärningskast om liv och död”
Swedish and the world ”documents from the Swedish National archives” s.18,19
About The Author
Svenska 
English