Det är märkligt att debatten om kärnvapen inte förs i Sverige. Med tanke på den ökade spänningen och osäkerheten i internationella relationer, speciellt relaterad till Rysslands aggressiva agerande i regionen, kan argumentet för en nordisk kärnvapenkapacitet synas som en rationell avskräcknings strategi. Ryssland är ett hot mot Norra Europa. De har genomfört hybridkrig i 10 år mot Europa och de fortsätter med sabotage mot data och energi-ledningar, förutom propaganda för att destabilisera den amerikanska och västerländska världsordningen.
I en tid där traditionella säkerhetsgarantier omprövas, med exempel som USA:s varierande engagemang i NATO och Rysslands ökade militära aktivitet, kan kärnvapen ses som en avgörande faktor för avskräckning. Kärnvapen har en unik förmåga att avskräcka statliga aktörer från militär aggression genom den ömsesidiga försäkrade förstörelsen de medför. För Sverige och Norden, som gränsar till eller ligger nära Ryssland, kan detta vara en betydande faktor för att upprätthålla regional stabilitet. Kärnvapen skulle kunna ge en form av säkerhetsgaranti som kompenserar för frånvaron av ett fullständigt NATO-medlemskap. För Sverige och Norden skulle en egen kärnvapenarsenal kunna öka deras vikt på den internationella arenan, speciellt i förhandlingar som rör säkerhets- och försvarsfrågor.
Avskräcking mot Ryssland?
Rysslands utrikespolitik och militära ambitioner, särskilt med tanke på situationen i Ukraina, har skapat oro i många europeiska länder. Det är dock viktigt att analysera den specifika hotbilden mot Sverige och regionala säkerhetsdynamiken.
ÖB:s bedömning av Rysslands militära styrkor, särskilt dess marina, flygvapen och strategiska kärnvapenstyrkor, är central för Sveriges försvarsplanering. Trots förlusterna i Ukraina, behåller Ryssland en betydande militär kapacitet, vilket är en viktig faktor att överväga i utvecklingen av en försvarsstrategi.
Det är få militära bedömare som tror att Ryssland skulle invadera Sverige men under en attack mot de Baltiska staterna skulle Gotland kunna bli utsatt. Med ön som bas kan man dominera Östersjön och kontrollera kommunikationerna till sjöss och i luften. Men under kalla kriget hade Sovjetunionen lagt fram ett stort arbete på att ta fram invasionskartor över Sverige. Så sent som 1987 fanns det sådana planer och tidigare trodde man att de skulle kunna landsättas på Värmdö enligt den framlidna rysslandsexperten Leif Kihlsten.
Den ryska politkern Sergey Karaganov har offentligt uttalar sig för begränsad användning av kärnvapen mot specifika mål i Europa, vilket är oroande och reflekterar en eskalerande och aggressiv retorik från ryska politiska figurer.Han har tjänstgjort i olika rådgivande roller för den ryska regeringen och är känd för att vara inblandad i utformningen av rysk utrikespolitik och säkerhetsstrategi i Valdai Discussion Club. Rysslands militära kapacitet och viljan att använda den mot NATO-länder är begränsad av risken för en omfattande konflikt med alliansen. Därför kan NATO-länder med starkare militärt försvar och enhetlighet inom alliansen ses som mindre sannolika mål.
I lydstaten Belarus har Ryssland slutfört de aviserade transporterna av taktiska kärnvapen hävdar den belarusiske diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Taktiska kärnvapen är vanligtvis mindre laddningar som kan bestycka exempelvis en konventionell kryssningsrobot, som kan bäras av vanliga stridsflyg. Källa
Idén om att en första slag kan ge betydande taktiska fördelar finns, men den måste vägas mot de enorma risker och konsekvenser som är involverade. Kaliningrad är en viktig militär post för Ryssland, utrustad med avancerade vapensystem, inklusive kärnvapenkapabla missiler. Den har länge setts som en kritisk punkt i Rysslands försvarsstruktur och som ett potentiellt hot mot Europa, särskilt i händelse av eskalerade spänningar.
Planen att öka antalet värnpliktiga och stärka luftförsvaret, samt integrationen med NATO:s ledningssystem, visar en ökad beredskap och en intention att anpassa Sveriges försvar till den rådande säkerhetssituationen.
Vad händer med USA:s engagemang om MAGA-rörelsen får presidentposten 2024?
”Ni måste förstå att om Europa är under attack kommer vi aldrig att komma för att hjälpa er och stötta er” sa Trump till Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen 2020, enligt franska EU-kommissionären Thierry Breton, som också var närvarade vid ett möte vid World Economic Forum i Davos.
Källa Politico
Det republikanska partiet i USA är infiltrerat av Ryssland genom organisationer som Heritage Foundation och Freedom Caucus. I Sveriges Nato-ansökan var det 18 MAGA politiker i Freedom Caucus som inte stödjer oss och det är högst tveksamt om de skulle stödja oss vid en konflikt med Ryssland. Många inom MAGA rörelsen ser troligtvis Sverige som en symbol för wokeismen och den globala liberalismen.
USA:s utrikespolitik och dess åtaganden gentemot NATO-allierade och andra partners har varierat över tid, men det är en komplex process som påverkas av många faktorer, inte bara av inrikespolitiska frågor.
Om Donald Trump skulle återväljas som president 2024 och återigen föreslår en åtgärd som innebär att USA drar sig ur NATO, skulle detta ha betydande konsekvenser för den globala säkerhetsordningen. Det är viktigt att analysera de potentiella effekterna av en sådan händelse.
USA:s utträde från NATO skulle fundamentalt förändra alliansens natur och kapacitet. USA är en central aktör i NATO, inte bara militärt utan även politiskt och ekonomiskt. Ett amerikanskt utträde skulle minska alliansens sammanlagda militära styrka och undergräva dess politiska sammanhållning.
En sådan åtgärd skulle kunna skapa ett maktvakuum, särskilt i Europa, som andra stormakter såsom Ryssland och Kina kan försöka utnyttja. Det skulle också kunna leda till att europeiska länder söker nya säkerhetsarrangemang eller ökar sina egna försvarsansträngningar.
Ett USA som drar sig ur NATO skulle kunna ses som en möjlighet av Ryssland att utöka sin påverkan och territoriella ambitioner i Europa. Det skulle kunna öka risken för regionala konflikter och destabilisering.
Ett tillbakadragande skulle kunna skada USA:s globala ställning och trovärdighet som en pålitlig allierad. Det skulle kunna försvaga USA:s förmåga att forma internationella säkerhetsarrangemang och diplomati.
För Sverige, och andra europeiska länder som funderar på att ansluta sig till NATO eller som redan är medlemmar, skulle ett amerikanskt utträde innebära en omvärdering av deras säkerhetsstrategier och potentiellt söka alternativa säkerhetsarrangemang.
Sverige skulle behöva öka sina egna försvarsansträngningar, både konventionellt och i termer av avancerade försvarsteknologier. Detta kan innebära större investeringar i försvar, förbättringar av militär infrastruktur och teknologi, och utveckling av nya försvarsstrategier.
Ukrainas situation
Ukrainas kamp och den internationella responsen är en indikator på det internationella samfundets inställning till aggression och territoriella kränkningar. Sveriges beslut bör beakta läxorna från Ukraina, men också unika nationella omständigheter som att USA är polariserat där MAGA rörselsen vill sluta stödja Ukraina ekonomiskt.
Svårigheten att få finansiellt stöd från USA och EU är en annan viktig lärdom. Dessa lärdomar belyser betydelsen av ekonomisk självständighet och beredskapsplanering i händelse av en potentiell militär konflikt. Medan Sverige traditionellt har nära band till både EU och USA, understryker situationen i Ukraina vikten av att diversifiera sina internationella allianser. Att söka stöd och partnerskap bortom de traditionella allierade kan vara en strategisk fördel. En lärdom för Sverige är vikten av att ha en stark och självförsörjande försvarsmakt.
Att bygga upp och underhålla strategiska reservfonder som kan mobiliseras snabbt i en krissituation är avgörande. Dessa fonder kan användas för att täcka kostnader relaterade till försvar, humanitära insatser och återuppbyggnad.
Kärnvapen som säkerhetsstrategi
Under det Kalla Kriget bidrog doktrinen om ömsesidig försäkrad förstörelse (MAD) till att förhindra kärnvapenkonflikter mellan supermakterna. Denna princip förutsätter att användningen av kärnvapen av en part skulle leda till en omedelbar och förödande vedergällning, vilket gör ett första slag oattraktivt för båda sidor.
Historiskt sett hade Sverige ett kärnvapenprogram mellan 1945-1972 och vi hade kunnat vara en av de 5 första kärnvapenländerna.
Att skaffa kärnvapen är en djupt komplex och kontroversiell fråga. Förutom de uppenbara säkerhets- och etiska implikationerna finns det internationella juridiska aspekter att överväga, såsom icke-spridningsavtalet. Kärnvapen kan ses som en avskräckande kraft, men också som en katalysator för ökad spänning och militär vapenkapplöpning.
Stridsgas och kemiska vapen ett alternativ till kärnvapen
Ett tänkbart alternativ till kärnvapen är stridsgas och kemiska vapen. Sverige skulle kunna producera stridsgas då vi har flera avancerade läkemedelsfabriker som skulle kunna ställa om sin produktion nästan omgående.
Även kring kemiska vapen finns det internationella juridiska aspekter att övervaga. Konventionen om kemiska vapen (CWC), som Sverige ratificerade 1993, förbjuder produktion, lagring och användning av kemiska vapen. Det är en omfattande global överenskommelse som syftar till att eliminera en hel kategori av massförstörelsevapen. Rysslands partner Nordkorea har varken undertecknat eller ratificerat konventionen och är en av få stater som står utanför detta globala fördrag.
Worst case scenario: att MAGA rörelsen tar makten 2024
Amerikanska valet 2024 och förtroendet för USA vacklar kring deras gigantiska budgetunderskott. Om scenariot med USA:s utträde ur NATO och därmed en minskning av det kärnvapenparaply som erbjuds blir verklighet, skulle Sverige stå inför en rad svåra beslut.
Utan det kärnvapenskydd som NATO erbjuder, kan Sverige överväga att stärka eller skapa nya regionala säkerhetsallianser speciellt med Storbritannien. Samarbetet med nordiska och europeiska länder skulle kunna intensifieras för att skapa ett mer samordnat och effektivt försvar.
Att skaffa egna kärnvapen är en extremt komplex och kontroversiell åtgärd. Det strider mot internationella avtal som Sverige är en del av, såsom icke-spridningsavtalet (NPT), och skulle radikalt förändra Sveriges internationella ställning. Dessutom innebär utvecklingen och underhållet av kärnvapenkapacitet enorma ekonomiska, tekniska och etiska utmaningar.
Tillgången på plutonium är bara en del av ekvationen. Utvecklingen av kärnvapen kräver betydande teknisk expertis, infrastruktur och internationellt isolerande politiska beslut.
Slutligen: I samtliga scenarier behöver mer av Sveriges BNP satsas på försvaret
Som en realpolitisk bedömning bör Sverige överväga alla dessa faktorer noggrant. En unilateral rörelse mot kärnvapen kan ha djupgående konsekvenser för landets internationella ställning, säkerhetsallianser och långsiktiga stabilitet i regionen.
En förmåga att nå långdistansmål med drönare, u-båtar, flyg och robotar kan vara en viktig del av en nationell försvarsstrategi. Det ger flexibilitet i att hantera potentiella hot och kan fungera som en avskräckande faktor mot aggressiva handlingar.
Sveriges geografiska närhet till Sankt Petersburg, en av Rysslands största städer och en viktig strategisk punkt, erbjuder flera möjligheter för att förbättra vår geopolitiska ställning. En stark försvarsförmåga, inklusive marina och luftförsvarskapaciteter, kan bidra till att upprätthålla en säkerhetsbalans i Östersjöregionen. Detta kan cyberförmåga men även inkludera övervakning av luft- och sjötrafik samt elektronisk underrättelseinsamling. En strategisk plan för snabb respons på eventuella militära hot är viktig. Med tanke på Östersjöns betydelse, kan Sverige stärka sin marina förmåga för att säkra viktiga sjövägar och avskräcka från aggressiva handlingar i dessa vatten.
Historiskt sett har kärnvapeninnehav varit en väg till ökat internationellt inflytande. För Sverige och Norden skulle en egen kärnvapenarsenal kunna öka deras vikt på den internationella arenan, speciellt i förhandlingar som rör säkerhets- och försvarsfrågor.
Det är avgörande att engagera sig i diplomati, söka kollektiva säkerhetsarrangemang och följa internationella normer och avtal. En balanserad, pragmatisk inställning som väger in både omedelbara hot och långsiktiga strategiska mål är avgörande.
Dessutom finns det en etisk dimension att överväga. Kärnvapen är de mest destruktiva vapnen som mänskligheten har skapat, och deras användning skulle ha katastrofala humanitära och miljömässiga konsekvenser. Att främja kärnvapenspridning kan också öka risken för att dessa vapen hamnar i oroliga regioner eller i händerna på icke-statliga aktörer.
Sammanfattningsvis, medan argumentet för en nordisk kärnvapenkapacitet kan tyckas logisk från ett rent strategiskt perspektiv, måste de politiska, juridiska, ekonomiska, etiska och moraliska konsekvenserna noggrant övervägas. Den nuvarande internationella ordningen är otvivelaktigt i förändring, men svaret på dessa förändringar kräver en balanserad och genomtänkt strategi som tar hänsyn till både säkerhetsbehov och långsiktiga globala förpliktelser.
About The Author
Svenska 
English