Investeringsalternativ för guld och gruvbolag

Guldets framtidsutsikter ser för närvarande positiva ut, drivet av flera faktorer:

• Global ekonomisk osäkerhet skapar efterfrågan på säkra tillgångar
• Centralbankers fortsatta köp, särskilt från tillväxtekonomier
• Inflationsskydd när investerare söker värdebevarande tillgångar
• Geopolitiska spänningar som ökar riskaversionsnivån på marknaderna

Hur man kan investera i guld?

Guld kan utgöra en värdefull del av en diversifierad portfölj, särskilt som skydd mot inflation och ekonomisk osäkerhet. Nedan presenteras de olika sätten att investera i guld:

1. Fysiskt guld

Guldtackor och guldmynt

• Guldtackor: Finns i olika storlekar från 1 gram till 1 kilo eller mer
• Guldmynt: Populära alternativ inkluderar American Eagle, Canadian Maple Leaf, South African Krugerrand och Austrian Philharmonic
• Fördelar: Direktägande utan motpartsrisk
• Nackdelar: Kräver säker förvaring, försäkring och kan ha högre inköpspremier

Förvaring

• Hemförvaring: Säkerhetsbox eller kassaskåp
• Bankfack: Erbjuder säkerhet men tillgängligheten kan vara begränsad
• Privata förvaringstjänster: Företag som Brinks, Loomis eller specialiserade ädelmetallförvarare

2. Pappersguld (Finansiella instrument)

Pappersguldets dominans i guldhandeln

Vad är pappersguld? Pappersguld avser finansiella instrument som representerar guld utan att investeraren innehar fysisk metall. Det inkluderar bland annat terminskontrakt (futures), optioner, swappar, börshandlade fonder (ETF:er) och obestyrkta konton hos banker. I dessa fall sker ingen omedelbar leverans av guldtackor; istället får innehavaren ett löfte om framtida leverans eller ett finansiellt värde kopplat till guldpriset. Detta står i kontrast till fysiskt guld, t.ex. guldtackor eller mynt, där innehavaren äger själva metallen och kan förvara den i ett valv eller hemma.

Hur stor del av handeln är “pappersguld”? Det är väl belagt att merparten av all guldhandel sker i pappersform. På Londons OTC-marknad – den största globala handelsplatsen för guld – sker cirka 95% av transaktionerna i “unallocated” guld, dvs. utan att specifika guldtackor allokeras för affären​lbma.org.uk. Enligt denna siffra (publicerad av branschorganisationen LBMA) innebär det att endast runt 5% av handeln involverar fysiskt allokerat guld med faktisk leverans. Andra uppskattningar visar en ännu högre andel pappersguld globalt. Exempelvis uppges det att den totala handelsvolymen i papperguld är 100–200 gånger större än volymen i fysiskt guld​tavexbullion.co.uk. Med andra ord utgör finansiella guldprodukter över 90% av omsättningen, medan direkt handel av fysiskt guld kanske bara är några få procent. Tabellen nedan sammanfattar ungefärlig fördelning:

Handelstyp	Andel av volym (≈)	Beskrivning
Pappersguld (derivat, ETF m.m.)	~90–95%	Terminer, optioner, swappar, guld-ETF:er, samt OTC-affärer i “unallocated” konton​lbma.org.uk. Största delen sker i London och via COMEX i New York.
Fysiskt guld (leveranser)	~5–10%	Direkt handel med guldtackor/mynt där metall byter ägare. Inkluderar även leveranser vid kontraktens förfall. Relativt liten andel av totala marknaden.

Cirka 95% av Londons guldaffärer görs alltså upp via kontobokföring snarare än faktisk transport av guldtackor​lbma.org.uk. Denna hävstång i pappersmarknaden innebär att många fler ”guld”-kontrakt cirkulerar än det finns fysiskt guld i omlopp. Till exempel noterar analytiker att ETF:er står för bara 1–2% av dagsvolymen, medan futures och OTC-handel utgör lejonparten​goldbroker.com.

Konsekvenser vid kris eller systemomstart: Under normala marknadsförhållanden fungerar pappersguldhandel smidigt och ger likviditet. Men i en finanskris eller extrem stress kan skillnader mellan pappersguld och fysiskt guld bli kritiska:

• Likviditets- och motpartsrisk: Pappersguld involverar oftast motparter (t.ex. banker eller clearinghus) och ibland hög belåning​tavexbullion.co.uk. Vid en bankkris eller om en stor motpart går omkull kan dessa kontrakt tappa i värde eller bli omöjliga att lösa in. Om marknaden gungar kan papperslöftena ifrågasättas – investerare kanske undrar om guldet verkligen finns. Till exempel påpekas det att i en allvarlig bankkris kan motparterna sakna förmåga att möta sina skyldigheter på papperguld​tavexbullion.co.uk. Då riskerar innehavare av pappersguld att stå med exponeringar som inte kan lösas ut i metall eller pengar.
• ”Bankrusning” på guld: Systemet för papperguld liknar ett fractional-reserve-upplägg – endast en bråkdel av alla utestående kontrakt kan täckas av verkliga guldtackor samtidigt. Om alla investerare plötsligt kräver fysisk leverans av sitt guld, finns det inte nog metall för att möta efterfrågan​tavexbullion.co.uk. Ett sådant scenario kan leda till panik på marknaden och kraftiga prisrörelser. Priset på fysiskt guld skulle troligen skjuta i höjden jämfört med papperspriset, som kanske kollapsar när förtroendet faller. Redan mindre obalanser kan orsaka att fysiskt guld handlas till premie över spotpriset under kriser – något som sågs t.ex. i mars 2020 när logistikkedjor bröts och investerare flydde till handfasta tillgångar.
• Systemisk risk vid omstart: Vid en systemomstart (t.ex. en omvärdering av valutor eller ett skifte i det finansiella systemet) kan pappersguld drabbas av juridiska/tekniska oklarheter. Fysiskt guld å andra sidan är en tillgång utan motpart, vilket gör det attraktivt som värdebevarare. Om man tänker sig ett scenario där valutors värde nollställs eller omstruktureras, skulle innehav av faktisk metall stå sig – medan papperskontraktens värde beror på motpartens överlevnad.

Sammanfattningsvis innebär den höga andelen pappersguld att guldpriset på kort sikt styrs av finansiella flöden snarare än enbart utbud/efterfrågan på fysiskt guld. Så länge marknadsaktörerna litar på att pappersguld går att växla mot kontanter eller metall vid behov hålls systemet stabilt och likviditeten hög. Men denna struktur gömmer en potentiell sårbarhet: förtroendekris för papperguld kan leda till ett hastigt skifte över till fysiskt guld, med betydande marknadsstörningar som följd​

Börshandlade produkter (ETPs)

• Börshandlade fonder (ETFs): Handlas som aktier på börsen (exempel: SPDR Gold Shares, iShares Gold Trust)
• Börshandlade råvaror (ETCs): Liknar ETFs men strukturerade som skuldebrev
• Fördelar: Likviditet, låga handelskostnader, ingen förvaringsoro
• Nackdelar: Årliga förvaltningsavgifter, viss motpartsrisk

Guldcertifikat

• Utfärdas av banker där du köper ”papper” som representerar guldägande
• Fördelar: Enkel hantering, inget fysiskt förvaringsbehov
• Nackdelar: Motpartsrisk om utfärdaren får ekonomiska problem

Guldfutures och optioner

• Futures: Kontrakt om att köpa/sälja guld till ett framtida förutbestämt pris
• Optioner: Ger rätten, men inte skyldigheten, att köpa/sälja guld till ett visst pris
• Fördelar: Hävstångseffekt, bra för kortsiktiga strategier
• Nackdelar: Komplexa instrument med högre risk, kräver aktiv hantering

3. Guldgruvbolag

Stora producenter (Senior miners)

• Etablerade företag med stabil produktion (exempel: Barrick Gold, Newmont, AngloGold Ashanti)
• Fördelar: Utdelningar, potentiell tillväxt, operationell stabilitet
• Nackdelar: Påverkas av företagsspecifika risker som produktionskostnader, ledningsförmåga

Medelstora producenter (Mid-tier miners)

• Medelstora företag med tillväxtpotential (exempel: Kinross Gold, Agnico Eagle, Gold Fields)
• Fördelar: Balans mellan stabilitet och tillväxtpotential
• Nackdelar: Mer volatila än större producenter

Juniorbolag (Prospekterings- och utvecklingsbolag)

• Små företag fokuserade på att hitta och utveckla guldfyndigheter
• Fördelar: Hög tillväxtpotential om de lyckas
• Nackdelar: Mycket högre risk, många misslyckas

4. Streaming- och royaltybolag

• Finansierar gruvprojekt i utbyte mot rätten att köpa delar av framtida produktion till rabatterade priser
• Exempel: Franco-Nevada, Wheaton Precious Metals, Royal Gold
• Fördelar: Exponering mot guld utan direkta driftskostnader, diversifierad portfölj av gruvor
• Nackdelar: Begränsad uppsida jämfört med direkt gruvdrift vid kraftigt stigande guldpriser

5. Guldkonton

Allokerade guldkonton

• Specifika guldtackor är öronmärkta i ditt namn
• Fördelar: Direktägande, ingen motpartsrisk vid bankkonkurs
• Nackdelar: Högre avgifter för förvaring och försäkring

Oallokerade guldkonton

• Du äger en andel av en guldpool, inte specifika guldtackor
• Fördelar: Lägre avgifter, enkel handel
• Nackdelar: Motpartsrisk eftersom du är fordringsägare mot banken

Exempel på fysiska guldinvesteringar

ETCs (Exchange Traded Commodities) förvarade i Europa

• Xetra-Gold ETC – Fysiskt guld förvarat i Frankfurt, Tyskland
• HANetf Royal Mint Responsibly Sourced Gold ETC – Förvaras hos Royal Mint i Storbritannien
• Amundi Physical Gold ETC – Förvaras hos CACEIS Bank, London
• WisdomTree Core Physical Gold – Europeiskt förvarad variant

Privata förvaringslösningar

• BullionVault – Erbjuder förvaring i Zürich, London eller Singapore
• GoldMoney – Förvaring i Schweiz, Kanada, Singapore och andra säkra jurisdiktioner
• Degussa Goldhandel – Tysk förvaring av fysiskt guld
• Münze Österreich – Österrikiskt myntverk med förvaringsmöjligheter

Fysiska produkter

• Guldtackor (1g-1kg) från PAMP, Argor-Heraeus, Heraeus, Valcambi (schweiziska raffinerier)
• Guldmynt: Brittiska Sovereign, Österrikiska Philharmoniker, Kanadensiska Maple Leaf
• Allokerade guldkonton hos europeiska banker som UBS eller Credit Suisse

Europeiska guldgruvbolag

Stora europeiska guldproducenter

• Centamin (London-noterad) – Opererar primärt i Egypten (Sukari-gruvan)
• Polymetal International (London-noterad) – Opererar i Ryssland och Kazakstan
• Fresnillo (London-noterad) – Mexikansk guldproducent med silver som biprodukt
• Hochschild Mining (London-noterad) – Opererar i Peru och Argentina
• Petropavlovsk (London-noterad) – Opererar i Ryssland
• Eldorado Gold (Toronto och NYSE) – Kanadensiskt bolag med gruvor i Turkiet, Grekland och Kanada

Mindre europeiska guldbolag

• Hummingbird Resources (London-noterad) – Fokus på Västafrika
• Trans-Siberian Gold (London-noterad) – Ryska tillgångar
• Chaarat Gold (London-noterad) – Fokus på Centralasien

Afrikanska och australiensiska guldgruvbolag

Afrikanska producenter

• AngloGold Ashanti – Opererar i Afrika, Australien och Sydamerika
• Gold Fields – Sydafrikanskt bolag med gruvor i Sydafrika, Ghana, Australien och Peru
• Harmony Gold – Primärt sydafrikanska tillgångar
• Resolute Mining – Australiensiskt bolag med fokus på Afrika
• Perseus Mining – Australiensiskt bolag med verksamhet i Ghana och Elfenbenskusten

Australiensiska producenter

• Evolution Mining – Australiensisk producent med gruvor i Australien och Kanada
• Northern Star Resources – Fokus på Australien och Nordamerika
• Newcrest Mining – Australiensiskt bolag med tillgångar globalt
• St Barbara – Opererar i Australien, Papua Nya Guinea och Kanada
• Regis Resources – Fokuserat på australiensiska guldfyndigheter

Nordamerikanska guldgruvbolag med mindre amerikansk exponering

• Agnico Eagle – Kanadensiskt bolag med gruvor i Kanada, Finland och Mexiko
• Barrick Gold – Kanadensiskt bolag med globala tillgångar
• Kinross Gold – Kanadensiskt bolag med verksamhet i Brasilien, Mauritanien och ryska ryggraden
• Yamana Gold – Kanadensiskt bolag med fokus på Sydamerika
• B2Gold – Kanadensiskt bolag med gruvverksamhet i Namibia, Mali och Filippinerna

Silvergruvbolag

• Fresnillo – Världens största silverproducent (London-noterad)
• Pan American Silver – Kanadensiskt bolag, verksamhet främst i Latin- och Sydamerika
• First Majestic Silver – Primärt mexikanska silvertillgångar
• Hochschild Mining – Silver- och guldproducent i Sydamerika
• MAG Silver – Utvecklar Juanicipio-projektet i Mexiko tillsammans med Fresnillo

Streaming- och royaltybolag (mindre riskfyllda än gruvbolag)

Franco-Nevada – Kanadensiskt streaming-bolag

Wheaton Precious Metals – Kanadensiskt streaming-bolag för guld och silver

Royal Gold – Amerikanskt royalty-bolag

Risker med guld som förvaras i banksystemet

När guld förvaras inom banksystemet finns det flera specifika risker att vara medveten om:

Motpartsrisk

• Finansiell instabilitet hos förvararen: Om banken eller förvaringsinstitutet får ekonomiska problem eller går i konkurs kan det uppstå komplikationer kring äganderätten till guldet.
• Insolvensrisk: Trots att många ETC hävdar att guldet är ”allokerat” (specifikt öronmärkt till ägaren), kan juridiska komplikationer uppstå vid en konkurs.

Systemrisk

• Bankkriser: Under allvarliga finanskriser kan banker tillfälligt stänga eller begränsa tillgång till valv och tillgångar.
• Systemkollaps: I extrema scenarier med omfattande finansiell instabilitet kan tillgång till och överföring av guld bli problematisk.

Regulatoriska risker

• Guldkonfiskering: Historiskt har regeringar (t.ex. USA 1933) konfiskerat privatägt guld under kriser.
• Kapitalrestriktioner: Regleringar kan begränsa möjligheten att transportera eller sälja guld över landgränser.
• Frysning av tillgångar: Vid internationella konflikter eller sanktioner kan tillgångar i banker frysas.

Praktiska begränsningar

• Begränsad tillgänglighet: Fysiskt guld i banker är inte omedelbart tillgängligt; uttag kräver administrativa processer.
• Leveransbegränsningar: Många guld-ETC har höga minimikrav för fysisk leverans (t.ex. motsvarande 400 troy ounce).

Transparensrisker

• Överlåning: Risk att samma guld är utlovat till flera parter genom komplexa finansiella arrangemang.
• Verifieringsbegränsningar: Svårigheter för investerare att fysiskt verifiera existensen och kvaliteten på guldet.

Kostnader och avgifter

• Förvaringsavgifter: Långsiktiga förvaringskostnader som kan reducera investeringens värde.
• Försäkringskostnader: Kostnader för försäkring av guldet som övervältras på investeraren.

Alternativa förvaringsmöjligheter

För att minska dessa risker väljer vissa investerare:

• Förvaringslösningar utanför banksystemet (som HANetf Royal Mint ETC i din portfölj)
• Privata, specialiserade ädelmetallförvaring hos företag som fokuserar enbart på ädelmetallförvaring
• Direktägande med personlig förvaring i hemsäkerhetsboxar eller privata valv
• Geografisk diversifiering av guldet i olika jurisdiktioner

Varje alternativ innebär en avvägning mellan säkerhet, kostnad, tillgänglighet och bekvämlighet.

Rysslands påstådda hemliga försäljning av 100 ton guld

Bakgrund: Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 och de västliga sanktionerna har den ryska statens finanser pressats hårt. Landets centralbank kunde tidigare år ackumulera en stor guldreserv (över 2 300 ton, en av världens största), och dessutom placerades en andel av landets oljeintäkter i guld via den ryska välfärdsfonden NWF (Nationella välfärdsfonden). Under 2022–2023 ökade Ryssland faktiskt andelen guld i NWF som en försiktighetsåtgärd när tillgången till vissa utländska tillgångar frystes. Paradoxalt nog tyder ny data nu på att Ryssland börjat sälja av betydande mängder guld från NWF för att finansiera sitt budgetunderskott. Detta har givit upphov till rubriker om ”hemliga” guldförsäljningar på runt 100 ton eller mer.

Påståendet: Uppgifterna om en dold försäljning av ca 100 ton guld kommer bl.a. från ett uttalande av Polens utrikesminister (i början av 2025) och har cirkulerat i medier. Kärnan är att Ryssland i hemlighet skulle ha sålt omkring 100 ton av sina guldreserver nyligen för att täcka ekonomiska hål, trots att man officiellt inte kommunicerat detta fullt ut.

Fakta och rapportering: Det finns nu belägg som stödjer att en stor mängd guld faktiskt lämnat ryska statens kassakistor, framför allt NWF, under 2023–2024:

• Enligt uppgifter från det ryska finansdepartementet (som visserligen inte basunerades ut stort i rysk statsmedia) såldes i december 2023 en betydande del av NWF:s innehav av guld och valuta för att finansiera budgetunderskottet. I ett pressmeddelande angavs att 232,58 ton guld (i ”depersonaliserad form”) såldes i december 2023, tillsammans med bl.a. 114,8 miljarder kinesiska yuan, vilket inbringade ca 2,9 biljoner rubel till statskassan​tass.com. Efter denna försäljning återstod vid årsskiftet cirka 359 ton guld på NWF:s konto hos centralbanken​tass.com. (Detta bekräftades av ryska nyhetsbyrån TASS och speglar officiell statistik.)
• Oberoende källor pekar på att under hela år 2024 minskade NWF:s guldinnehav drastiskt. Vid början av 2024 hade NWF ~358,9 ton guld, men per 1 januari 2025 återstod endast ~187,7 ton​binance.com. Det innebär att cirka 171 ton guld försvann under året. Den ukrainska underrättelsetjänsten publicerade liknande siffror i februari 2025 och kopplade minskningen direkt till att Ryssland tvingats sälja guld för att täcka sin växande budgetbrist​odessa-journal.com​odessa-journal.com. Minskningen motsvarar nästan hälften av fondens guld. Detta är avsevärt mer än de ~3,6 ton som Ryssland öppet medgav att man sålde redan i januari 2023, vilket var första gången NWF:s guld rördes​dagensps.se.
• ”Hemlig” del av försäljningen: Det ryska finansdepartementet har officiellt bara erkänt en mindre del av denna utförsäljning – i huvudsak 58,9 ton som såldes i december 2024​binance.com. Frågan många ställer är: var tog de övriga drygt 100 ton guldet vägen? En granskning visar att NWF:s månadsrapporter successivt krympte guldbeståndet under 2024 (t.ex. minus 23 ton i mars, minus 8,5 ton i oktober etc. enligt läckta siffror) utan att varje sådan försäljning annonserades offentligt​binance.com. Det verkar alltså som att ryska myndigheter valde att sälja av guld i omgångar under året utanför rampljuset, och först i efterhand – genom sammanställd årsstatistik – framkom den totala omfattningen (kring 171 ton). Därav kommer beskrivningen ”i hemlighet”, syftande på bristen på transparent kommunikation.
• Källor och bekräftelse: The Moscow Times (en oberoende nyhetssajt) rapporterade i slutet av februari 2025 att ”över 100 ton guld försvunnit ur Putins spargris” (d.v.s. NWF)​uatv.ua. Uppgifterna backas upp av Ukrainas utrikesspaning samt analyser i västliga medier. Binance News (återger ekonominyheter) summerade situationen: NWF:s guld föll från 358,9 t till 187,7 t under 2024; officiellt förklarade finansministeriet endast försäljningen av 58,9 t i dec för budgetändamål, så över 112 ton saknar närmare redovisning​binance.com. Detta tyder starkt på att cirka 100–112 ton guld såldes ”diskret” under året utöver den publika december-transaktionen.
• Den polske utrikesministerns uttalande om ”hemlig försäljning” ter sig därmed korrekt i sak – runt hundra ton eller mer av ryska statens guld har försvunnit ur reserverna under senare tid med minimal offentlig insyn. Att Ryssland som länge ackumulerat guld nu blivit nettosäljare är anmärkningsvärt. Som jämförelse utgör 171 ton ungefär 7% av Rysslands totala officiella guldreserv (som låg runt 2 300–2 400 ton). Det sänder en signal om att landets finansiella nöd är stor, när man tvingas offra en del av sin ”ultimata reserv” för att få in likvida medel.

Skäl och konsekvenser: Varför säljer Ryssland sitt guld? De angivna skälen är att täcka budgetunderskott – ryska statsutgifter (inte minst krigföringen) överstiger inkomsterna, särskilt när olje/gasintäkter minskat under sanktionstryck. Guldreserven i NWF har fungerat som en sista buffert. Försäljningarna tyder på likviditetsbrist: guldet omvandlas till rubel för att betala löpande utgifter. Denna utveckling understryker att sanktionerna och kriget tär på ekonomin: ”isolated from global markets, Russia is forced to sell assets to support the economy and the war”, noterade en analys, och att guldförsäljningens hemlighetsmakeri pekar på en djupare kris​binance.com.

För omvärlden är det intressant att Ryssland trots sin officiella retorik om guldets vikt har behövt minska sina innehav. Det kan tillfälligt öka utbudet på världsmarknaden (100 ton är ~3% av årlig global gruvproduktion) men än så länge har guldförsäljningen skett utan att dramatiskt sänka världsmarknadspriset – troligen för att den portionerats ut. Notera att dessa försäljningar gäller statens fond. Den ryska centralbanken har inte rapporterat motsvarande minskningar av sina reserver (som hålls separat). Huruvida centralbankens guld också potentiellt kan användas framöver om krisen fördjupas återstår att se.

Avslutningsvis: Ja, det finns verifierad rapportering som visar att Ryssland nyligen sålt runt (eller över) 100 ton guld ur sina reserver. Uppgifterna stöds av både officiella ryska källor (i efterhand) och oberoende analytiker​tass.com​binance.com. Försäljningen skedde relativt dolt under 2024, vilket förklarar formuleringen att det skett ”i hemlighet”. Källor som The Moscow Times, ukrainsk underrättelsetjänst och finansmedia har alla belyst detta med liknande siffror, vilket ger trovärdighet åt påståendet.

Tysklands guldreserver i USA (Federal Reserve New York)

Skälen till att Tysklands guld placerades utomlands

Tyskland förfogar över världens näst största guldreserv (efter USA), ca 3 355 ton enligt senaste uppgifter. En betydande del av detta guld har historiskt förvarats utomlands, framförallt i USA (Federal Reserve Bank of New York) men även i Storbritannien (Bank of England) och tidigare i Frankrike (Banque de France). Orsakerna är huvudsakligen historiska och säkerhetsmässiga:

• Efterkrigstiden och Bretton Woods: Efter andra världskriget återuppbyggde Västtyskland sin ekonomi och började samla valutareserver genom exportöverskott. Under Bretton Woods-systemet (1944–1971) kunde dollar lösas in mot guld hos USA:s centralbank till fast kurs. Västtyskland valde att konvertera mycket av de förvärvade dollarreserverna till guld och deponera guldtackorna utomlands, främst i USA​money.cnn.com. På så vis behövde man inte skeppa allt fysiskt guld över Atlanten fram och tillbaka; guldet låg redan i New York där det kunde byta ägare genom bokföring när länder gjorde upp affärer.
• Kalla kriget och Sovjet-hotet: Under kalla kriget fanns en reell oro att en sovjetisk invasion av Västtyskland skulle kunna inträffa. Att då ha hela landets guldreserv inom geografiskt räckhåll för Sovjet ansågs riskabelt. Därför flyttades en stor del av guldet utomlands under kalla kriget som en försiktighetsåtgärd inför en eventuell sovjetisk invasion​svd.se. Att sprida reserven mellan säkra allierade (USA, Storbritannien, Frankrike) var en form av försäkring – om något hände i Tyskland skulle guldet i New York, London och Paris vara utom fara.
• Likviditet och valuta: En praktisk anledning var också att ha guld lätt tillgängligt i de stora finanscentrumen. Guldet i New York kunde snabbt växlas till dollar vid behov (dollar var världens ledande valuta) och guldet i London kunde omsättas på Londons bullion-marknad eller växlas till brittiska pund. Under Bretton Woods-eran var detta viktigt för att stabilisera valutor. Även efter 1971, när dollarns koppling till guld bröts, valde man att behålla stora mängder guld i USA av fortsatt förtroende- och likviditetsskäl – samt för att det helt enkelt redan låg där sedan decennier. Som CNN skriver: ”I spåren av andra världskriget … konverterade Tyskland exportintäkternas dollar till guld och lagrade det utomlands. Rädslan för en sovjetisk invasion höll kvar reserverna utomlands även efter att dollarn släpptes fri från guldet”​money.cnn.com.

Sammanfattningsvis berodde placeringen utomlands på trygghet, bekvämlighet och förtroende. USA sågs som en stabil förvaringsplats (“världens kassaskåp”) och en nära allierad. Dessutom var hanteringen av internationella betalningar enklare när guldet fanns i de stora finanscentrumen. Under flera decennier ifrågasatte få denna ordning – det sågs som självklart att Fed i New York var en säker väktare av de tyska guldstaplarna. ”The very idea that they might not be safe would have been considered ridiculous from 1945 …” skriver Politico om förtroendet för USA som guldvakt​politico.eu.

Diskussionen om att ta hem guldet

Efter år 2000 började dock frågan om var guldet förvarades att diskuteras i Tyskland. Några faktorer som utlöste debatten:

• Allmänhetens och politikers oro: Rykten och konspirationsteorier började cirkulera om att det utländska guldet kanske inte fanns kvar intakt – att det kunde ha lånats ut, pantsatts eller “saknats” hos Federal Reserve. Detta var delvis drivet av oro under eurokrisen kring 2011–2012 då Tyskland stod inför stora europeiska garantier; vissa populistiska röster undrade om landets egna tillgångar var säkra​politico.eu. Tidningen Bild och några politiker (främst i konservativa CDU/CSU) eldade på frågan i media. År 2012 krävde Tysklands federala riksrevision (Bundesrechnungshof) officiellt att Bundesbank skulle inspektera de utländska guldreserverna för att säkerställa deras existens​money.cnn.com. Samma år ställde parlamentsledamoten Marco Wanderwitz (CDU) frågor om guldet och krävde antingen bättre insyn eller en repatriering (hemförande)​politico.eu. Detta var anmärkningsvärt eftersom det bröt mot den tidigare tilliten; plötsligt blev guldet en politisk fråga i Tyskland.
• Bundesbanks beslut 2013: Som svar på trycket offentliggjorde Bundesbank i januari 2013 en plan att ta hem en stor del av guldet. Planen innebar att alltsammans (~374 ton) av det tyska guld som förvarades i Paris skulle flyttas till Frankfurt, samt att en betydande del (300 ton) av guldet i New York skulle repatrieras​svd.se. Målet var att hälften av den totala reserven skulle ligga i Tyskland år 2020. Vid tidpunkten låg endast ca 31% hemma i Frankfurt, medan ~45% fanns hos Fed NY, ~13% i London och ~11% i Paris​svd.se. Skälet man angav var att skapa förtroende hos allmänheten och anpassa förvaringen till nya geopolitiska realiteter (t.ex. behövdes inte längre något guld i Paris eftersom både Tyskland och Frankrike har euro)​money.cnn.com​money.cnn.com. Bundesbank betonade att det inte handlade om misstro mot partner, utan om att ha en “spridd och modern förvaringsstrategi”.
• Genomförandet: Flytten påbörjades 2013. Den amerikanska centralbanken (Fed) i New York samarbetade i processen men angav att logistiken krävde tid – ursprungligen sades det kunna ta upp till sju år att skeppa hem allt man planerat, vilket initialt väckte viss skepsis (”varför så lång tid?” frågade kritiker)​goldbroker.com. I praktiken gick det snabbare än planerat: redan 2017 meddelade Bundesbank att repatrieringen var slutförd, tre år före tidsplan​bundesbank.de. Totalt hade 743 ton guld flyttats hem (inklusive 111 ton från New York och 632 ton från Paris mellan 2013–2017)​money.cnn.com​bundesbank.de. Detta motsvarade 100% av guldet i Paris och ungefär hälften av guldet i New York. London-andelen (ca 13%) lämnades orörd i Bank of England. Efter 2017 såg fördelningen ut så att Frankfurt innehade 50% av Tysklands guld (~1 700 ton), New York ca 37% (~1 236 ton) och London ca 13% (~432 ton), medan Paris = 0%​money.cnn.com. Bundesbank offentliggjorde även en lista över alla guldtackor och betonade att ingen förlust eller oegentlighet upptäckts under transporterna – ”No irregularities came to light with regard to the authenticity, fineness or weight of the bars”, försäkrade Bundesbank i sitt pressmeddelande​money.cnn.com.
• Nutida läge: I och med att drygt hälften av guldet nu förvaras på hemmaplan lade sig debatten något. Bundesbank lyckades med repatrieringen ”utan dramatik”, vilket ökade transparensen. Man behöll dock en stor del i New York och London av strategiska skäl: guldet i New York kan snabbt bytas mot dollar, och guldet i London ger närhet till världens största guldfysisk-handelsmarknad​money.cnn.com. Bundesbank och experter framhöll att detta ger flexibilitet om man akut skulle behöva utländsk valuta i en kris. Det anses allmänt klokt att ha en diversifierad förvaring: hemma för nationell självbestämmande, utomlands för likviditet.

Risker vid hypotetisk amerikansk guldkonfiskering

Om USA skulle genomföra en guldkonfiskering som påverkar europeiska tillgångar, skulle följande av dina guldinvesteringar potentiellt vara i riskzonen:

Störst risk

• Guld förvarat i amerikanska banker eller av amerikanska företag:
  • Investeringar med förvaring hos JP Morgan Chase, inklusive:
    • Invesco Physical Gold ETC
    • Invesco Physical Gold EUR Hedged ETC
    • TRACKER GULD NORDNET (om JP Morgan är förvaringsinstitutet)
• Amerikanska finansiella institutioner som förvaringsinstitut:
  • Även om guldet fysiskt finns i London, kan amerikansk jurisdiktion över amerikanska företag potentiellt påverka kontroll och äganderätt.

Medelhög risk

• London-baserad förvaring (LBMA-valv):
  • WisdomTree Physical Gold ETC (HSBC Bank plc, London)
  • GULD AVA (London-baserade banker)
  • Amundi Physical Gold ETC (CACEIS Bank, London Branch)
  Risknivån beror på det diplomatiska förhållandet mellan USA och Storbritannien samt eventuella internationella avtal om tillgångskontroll.

Lägst risk

• Guld förvarat utanför det anglosaxiska banksystemet:
  • Xetra-Gold ETC (förvarat i Frankfurt, Tyskland)
  • HANetf The Royal Mint Responsibly Sourced Physical Gold ETC (förvarat hos Royal Mint i Wales)
    • Särskilt Royal Mint-produkten kan ha extra skydd genom att vara under brittisk statlig kontroll

Viktiga överväganden

Politiska och juridiska komplikationer

Även om USA inte väntas neka utlämning, finns några andra aspekter att belysa:

• Lagringsavtal och insyn: Bundesbank har avtal med Federal Reserve om förvaring. Dessa avtal är konfidentiella, men de bygger på förtroende. Juridiskt behandlas Tysklands guld som utländsk egendom i Fed:s valv. Terminal Market Agreement och liknande regler gör att transaktioner inom valvet (unallocated transfers) inte utlöser skatt etc.​lbma.org.uk. En komplikation tidigare var att Bundesbank under lång tid inte själv hade inspekterat guldtackorna; man litade på årliga rapporter från Fed​money.cnn.com. Efter påtryckningar genomförde man som nämnt provöppningar och kontroller under överföringen 2013–17. Allt stämde​money.cnn.com. Detta har lugnat många, men vissa politiker anser att regelbundna inspektioner borde fortsätta för transparensens skull​politico.eu.
• Transport och säkerhet: Att fysiskt flytta hundratals ton guld över Atlanten är logistiskt utmanande och riskabelt. Därför skedde repatrieringen diskret, nattetid, i omgångar med specialchartrade flygplan och hög säkerhet. En anledning till att Fed initialt angav många år för processen var att sprida ut transporterna av säkerhetsskäl (minska risken för rån/sabotage) och för att inte störa marknaden. Varje transport måste försäkras etc. Dessa praktiska hinder gör att ett snabbt tillbakadragande av allt guld inte är enkelt – det skulle ta tid även om viljan finns.
• Politisk signalering: Att Tyskland litar på USA med nästan 37% av sin guldreserv är en politisk symbol för transatlantisk tillit. Skulle Tyskland plötsligt kräva tillbaka all metall kan det tolkas som misstroendevotum mot USA, vilket Berlin vill undvika. Därför har Bundesbank sagt att man är nöjd med nuvarande fördelning och inte har planer på fullständig hemföring. Samtidigt håller man dörren öppen – man kan ta hem mer om situationen motiverar det. Hittills har dock inget ytterligare behov ansetts finnas.
• Fredsavtal och ägandefrågor: Det finns inga juridiska restriktioner kvar från t.ex. efterkrigstiden som hindrar Tyskland att disponera sitt guld. Alla fyra segrarmakter släppte sina anspråk när Västtyskland blev suveränt och senare vid återföreningen 1990 fanns inget villkor rörande guldet. Så rent juridiskt äger Tyskland sitt guld fullt ut och USA har ingen legal rätt att hålla det som “gisslan”.

Slutsats (sektion 3): Tysklands guldreserver hamnade i USA och andra länder p.g.a. historiska skäl (Bretton Woods-systemet, kalla kriget) och praktiska hänsyn. På senare år har Tyskland hämtat hem en stor del, men behåller en betydande portion i New York av likviditetsskäl och fortsatt förtroende för Fed. Trots vissa politiska röster om att “hämta hem allt” anser Bundesbank att förvaringen i USA är säker. USA har inga incitament att vägra utlämning – och de samarbetade som sagt i repatrieringen. I teorin kan geopolitik alltid förändra situationen, men idag bedöms risken för en konfiskation eller vägran som extremt låg. Som Bundesbank-chefen Nagel uttryckt har man ”fullt förtroende” för kollegorna på Fed​politico.eu. Däremot har den offentliga debatten i Tyskland lett till ökad transparens: guldet övervakas noggrannare nu än förr, och allmänheten känner till var det finns. Kort sagt är Tysklands utlandsförvarade guld både en styrka (vid behov av utländsk valuta) och en källa till oro (hos vissa, som undrar om det är klokt att inte ha allt under egen nyckel). Hittills tyder dock allt på att guldet i New York och London är i tryggt förvar och skulle levereras om Tyskland begärde det – precis som skedde med guldet i Paris.

1. Jurisdiktionskomplexitet:
   • En amerikansk konfiskering skulle behöva verkställas genom internationella rättsliga mekanismer
   • Möjligheten att verkställa skulle variera kraftigt mellan länder beroende på diplomatiska relationer
2. Institutionell struktur:
   • Guldets juridiska ägarstruktur (trust, direktägd tillgång, etc.) påverkar sårbarheten
   • ”Allokerat guld” har starkare juridiskt skydd än ”oallokerat guld”
3. Geografisk diversifiering:
   • Din portfölj har viss geografisk diversifiering (London, Frankfurt, Royal Mint)
   • Detta kan begränsa den totala risken vid en konfiskering
4. Historiska paralleller:
   • Den historiska amerikanska guldkonfiskeringen 1933 (Executive Order 6102) gällde endast amerikanska medborgare
   • Internationell konfiskering skulle vara juridiskt och diplomatiskt komplex

En konfiskering riktad mot europeiska tillgångar skulle vara historiskt exceptionell och skulle troligen ske endast under extrema omständigheter som en global finansiell kollaps eller en krigsliknande situation.

Varningar om en global ekonomisk ”reset” – guldets roll och realism

Centralbanker köpte netto 1 136 ton guld under 2022, den högsta årssiffran sedan åtminstone 1950 enligt World Gold Council. Grön stapel = nettoköp, röd = nettosälj per år. Under 1990- och 2000-talen sålde många europeiska centralbanker guld (röda staplar), men trenden har vänt – på 2010- och 2020-talen är centralbankerna stora nettoköpare (gröna staplar)​reuters.com​reuters.com.

Bakgrund: Vad menas med en global ”reset”?

Med global ekonomisk reset avses ett hypotetiskt scenario där det internationella finansiella systemet genomgår en grundläggande omstart eller omstrukturering. Ofta syftar man på en förändring i valutaregimen – t.ex. att dagens fiat-valutor (som USD, EUR, etc., vilka inte backas av någon råvara) skulle ersättas eller omvärderas, eventuellt med guld åter i en central roll som värdeankare. I vissa versioner innebär det en återgång till någon form av guldstandard (helt eller delvis), i andra handlar det om att skulder avskrivs och valutor kopplas om till nya enheter.

Idén om en global monetär reset har fått vind i seglen de senaste åren på grund av:

• Historiskt hög skuldsättning i många länder (både statligt och privat),
• Ovanligt expansiv penningpolitik (penningtryckande) som lett till frågor om fiat-systemets hållbarhet,
• Geopolitiska skiften (t.ex. Kinas uppgång, spänningar mellan stormakter, sanktioner mot reserver) som utmanar dollarns dominans.

Finns det seriösa ekonomer och institutioner som varnar för detta? Ja – även om vissa idéer om ”reset” florerar mest i konspiratoriska kretsar, så har även etablerade röster och institutioner noterat tecken på att vi kan stå inför betydande förändringar i det monetära systemet. Här är några exempel och argument:

• Historiska cykler & Willem Middelkoop (OMFIF): Författaren och investeraren Willem Middelkoop (rådgivare åt den ansedda tankesmedjan OMFIF) påpekar att monetära system reset:as ungefär var 70–100:e år historiskt. Den nuvarande ordningen har rötterna i 1944 års Bretton Woods-avtal (dollar knuten till guld, andra valutor knutna till dollarn)​omfif.org. 1971 övergav USA guldankaret (Bretton Woods kollapsade) – vilket kan ses som Bretton Woods 2.0, en fiat-dollarstandard​omfif.org. Middelkoop argumenterar att vi nu närmar oss Bretton Woods 3.0, där makten flyttar österut och valutor kan komma att baseras på råvaror (inklusive guld) snarare än enbart förtroende​omfif.org​omfif.org. Han noterar att när USA frös $300 miljarder av Rysslands valutareserver 2022 (som svar på invasionen av Ukraina) chockades många länder – plötsligt kunde dollartillgångar bli vapen. Detta har gett en rad nationer incitament att se sig om efter alternativ till dollarhegemoni​omfif.org. I Middelkoops och andra scenario drivs världen mot ett multipolärt valutasystem där t.ex. Kina, Ryssland och andra kan upprätta ett nytt system baserat på ”hårda tillgångar” (”outside money” som guld och varor) istället för ”insidemoney” (fiat-pengar)​omfif.org. Denna analys publiceras av OMFIF, en seriös ekonomisk forum, vilket ger den tyngd.
• Centralbankernas beteende: En tydlig signal kommer från centralbankerna själva: de har de senaste åren köpt guld i rekordtakt. 2022 köpte världens centralbanker netto 1 136 ton guld – det högsta på enskilt år sedan 1950​reuters.com. Köparna var främst tillväxtekonomier som Kina, Indien, Turkiet och Ryssland, men även vissa utvecklade länder (t.ex. Irland, Ungern, Polen) ökade innehaven. World Gold Council noterade att detta ”grep rubrikerna” och reflekterar en tydlig attitydförskjutning jämfört med 1990-talet då centralbanker sålde guld​reuters.com​reuters.com. Varför köper centralbanker guld nu? Enligt WGC och Reuters är motiven geopolitisk osäkerhet, hög inflation och behovet av diversifiering bort från dollarn​reuters.com​reuters.com. Guld ses som en reell tillgång som behåller värdet i turbulenta tider och ”inte är beroende av någon utgivare eller regering”​reuters.com. Att centralbanker bunkrar guld i stor skala kan tolkas som att de förbereder en försäkring ifall nuvarande system skulle skaka – i en extrem kris kan guld användas för att stabilisera valutakurser eller återuppbygga förtroende. Till och med IMF har flaggat för att länder i spänning med USA ökar sina guldreserver som skydd mot finansiella sanktioner (vilket är precis vad Ryssland och Kina gjort). Den nederländska centralbanken (DNB) skrev rakt ut 2019 att ”Guld är den tillitsskapande ankaret för det finansiella systemet. Om hela systemet kollapsar kan guldreserven tjäna som en bas för att starta om det”​mintstategold.com​mintstategold.com. När en centralbank själv säger så – att man i händelse av kollaps kan behöva luta sig mot guld – får man tolka det som ett förtäckt erkännande att en reset är något man tänkt på, åtminstone som worst-case-scenario. DNB:s uttalande överraskade många eftersom det bröt mot den vanliga retoriken att systemet är stabilt. Även Banque de France har kallat guld ”den ultimata reservtillgången” i sina publika uttalanden, och flera europeiska centralbanker (t.ex. Tysklands Bundesbank) har upphört att sälja guld helt sedan 2008 – de behåller varje uns.
• Ekonomer och investerare som varnar: Flera kända ekonomer, investerare och författare har länge spekulerat om en kommande omställning där guld återfår en mer framträdande roll. Jim Rickards, amerikansk ekonom och författare (tidigare rådgivare åt Pentagon), har skrivit böcker som “The New Case for Gold” och hävdar att ett stort skuldavskrivnings- och omvärderingsscenario är sannolikt efter nästa globala kris. Han menar att regeringar då kan tvingas knyta valutorna till guld igen för att återställa förtroendet, möjligen till mycket högre guldpris (t.ex. $10 000/oz) för att täcka penningmängden. Ray Dalio, grundare av världens största hedgefond Bridgewater, har i sin studie “The Changing World Order” beskrivit hur ledande valutor genom historien tenderar att tappa dominans och att vi nu ser tecken på dollarns gradvisa nedgång. Dalio råder investerare att hålla en del guld då han förutspår ”paradigmskifte” i ekonomin. Zoltan Pozsar, en inflytelserik före detta Credit Suisse-strateg, blev känd 2022 för att introducera begreppet Bretton Woods III. Han argumenterade att sanktionerna mot Ryssland och de störningar i råvaruflöden som följde i praktiken markerar början på ett nytt system där råvaror = pengar i större utsträckning​omfif.org. Pozsar talade om att länder som BRICS-blocket (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika m.fl.) kan skapa egna clearingmekanismer och kanske t.o.m. en ny reservvaluta stödd av guld eller en korg råvaror. Han noterade att flera länder i det globala syd redan handlar olja i andra valutor än dollarn och att Kina och Ryssland ökar sitt ekonomiska samarbete i icke-dollar-termer​omfif.org​omfif.org. Denna analys fick genklang bland många inom finansbranschen och togs på allvar.
• ”Reset”-begreppet i officiella kretsar: IMF:s dåvarande chef Christine Lagarde höll 2014 ett tal där hon nämnde möjligheten av en “reset” i global ekonomi (även om hon syftade mer på strukturella reformer än guld). Världsbanken och IMF diskuterar ibland utökad användning av Special Drawing Rights (SDR) som en global reserv, men SDR är fortfarande fiat (en valutakorg). Dock, intressant nog, uppmanade Putin och andra ledare i BRICS under 2022–2023 till att utforska en ”ny internationell reservvaluta” för att minska dollarns dominans – vissa ryska ekonomer föreslog att denna kunde baseras på guld och andra råvaror för att vinna förtroende, även om inget konkret har kommit än. Att toppolitiker öppet talar om ny världsvaluta är ändå anmärkningsvärt i sammanhanget.

Argument för ett guldbaserat reset-scenario:

• Skuldbördan är ohållbar: Många länder, inklusive USA, har skulder som närmar sig eller överskrider 100% av BNP. Historiskt finns två utvägar: inflation (urholka skulden) eller en reset med delvis avskrivning/omstart. En global konferens liknande Bretton Woods där valutor omvärderas mot guld eller annat hårt värde är en möjlig (om än drastisk) lösning vid skuldkris. Guld skulle kunna fungera som neutral värdemätare länder emellan, argumenteras det.
• Tilltro till fiat urholkas: Efter åratal av kvantitativa lättnader (QE) finns farhågor att fiat-valutor tappar köpkraft och förtroende. Under pandemin 2020–2021 trycktes enorma mängder pengar, följt av hög inflation 2022–2023. Om centralbanker tappar kontrollen kan hyperinflation eller valutakollapser i värsta fall ske. Då skulle guld framstå som “den siste stående” monetära asseten. En ny ordning kunde vara att valutor knyts till guld igen för att stävja penningmängden.
• Dedollarisering & geopolitik: Som nämnt utmanas dollarns ställning av att länder som Kina, Ryssland, Iran m.fl. vill handla i andra valutor. Fler bilaterala avtal i lokal valuta och ökad användning av Kinas yuan sker redan. Men yuanen saknar ännu globalt förtroende p.g.a. Kinas kapitalregleringar. Därför diskuteras ibland guld som gemensam nämnare – t.ex. en BRICS-guldbacker token eller liknande, för att underlätta handel mellan deltagarna. Än så länge är detta mest spekulation, men drivkraften är verklig: viljan att ”de-amerikanisera” det finansiella systemet efter händelser som frysningen av ryska reserver. Guldets attraktionskraft här är att det inte kan frysas av någon enskild nation.
• Historiskt prejudikat: Efter svåra ekonomiska omvälvningar har guld ofta kommit in i bilden. T.ex. 1933 mitt under depressionen konfiskerade USA inhemskt guld och 1934 revalverades guldet från $20,67 till $35 per uns (en de facto reset som gav Federal Reserve större balansräckning). Efter andra världskriget fixerades som sagt valutorna i Bretton Woods-systemet med guld som bas. Guld ses som ”ultimo ratio” – sista utväg – när inget annat fungerar. Som den nederländska centralbanken uttryckte: ”If the entire system collapses, the gold stock provides collateral to start over”​mintstategold.com. Det argumentet är själva essensen av varför en global reset kanske skulle involvera guld.

Hur realistiskt är detta? Åsikterna spänner från ”högst sannolikt och snart” till ”osannolikt inom överskådlig tid”. De flesta mainstream-ekonomer menar att en plötslig återgång till guldstandard är föga trolig, eftersom det skulle begränsa centralbankernas flexibilitet kraftigt och kräva en enorm omställning. Dagens ekonomier är uppbyggda kring fiat-valuta, och stora vinnare i systemet (som USA/EU) har inget intresse av att frivilligt överge kontrollen över penningpolitiken. Inget ledande G7-land har officiellt föreslagit guldåtergång, och IMF:s regelverk förhindrar medlemsländernas valutor att ha formell guldparitet (en regel sedan 1978).

Samtidigt sker förändringar gradvis:

• Dollarns andel av globala valutareserver har sjunkit från över 70% på 1990-talet till ca 58% idag, medan icke-traditionella valutor och guld ökat något​nestmann.com.
• Centralbanker fortsätter köpa guld – en tydlig signal om hedge mot det okända.
• Inflationen och skulderna har tvingat fram nya diskussioner om fiskal/monetär samverkan, skuldnedskrivningar m.m. (t.ex. “modern monetary theory” vs mer konservativa idéer). Om en ny global finanskris skulle inträffa (potentiellt p.g.a. skulder eller geopolitiska chocker), kan det mycket väl komma krav på en ny “Bretton Woods-konferens”. IMF-chefen Kristalina Georgieva nämnde 2020 behovet av ett “New Bretton Woods Moment” för att hantera pandemins efterdyningar​omfif.org – ett uttalande som vissa tolkade som antydan till global samordning, dock inte specifikt om guld.
• Tekniska trender: Vissa föreställer sig att en ny digital centralbanksvärldsvaluta (kanske baserad på IMF:s SDR eller en samkonstruktion mellan centralbanker) kunde ersätta dollarn som ankare. Detta är en alternativ vision av ”reset” där guld inte nödvändigtvis behövs. Men även där kunde guld spela roll – t.ex. att SDR-korgen utökas till att inkludera en guldkomponent för stabilitet. I praktiken är vi inte där än. De flesta centralbanker experimenterar med egna CBDC (central bank digital currency) men det är bara en teknik för respektive valuta, ingen ny världsstandard.

För att bedöma realismen får man väga risker mot status quo:

• Pro-reset: Skulderna och obalanserna är så stora att en ordnad omstart förr eller senare kan bli enda utvägen. Guld är då en naturlig lösning för att inge förtroende. Till och med centralbankerna verkar förbereda sig genom att ackumulera guld nu (se grafen ovan, gröna staplar​reuters.com). Geopolitiken pekar mot ett mer fragmenterat finansiellt system, kanske två block (väst och öst) med olika valutasystem – östblocket kan välja att knyta sin nya mekanism till guld för att konkurrera med dollarn.
• Anti-reset: Det nuvarande systemet har visat sig seglivat. Trots finanskrisen 2008–09, eurokrisen 2012 och pandemichocken 2020 har man undvikit kollaps genom aggressiva åtgärder (räddningspaket, QE etc.). Kritiker har i åratal varnat för dollarns fall utan att det hittills inträffat. Att återinföra guld som bas skulle också innebära att guldpriset kanske måste mångdubblas för att täcka penningmängden – en enorm omställning med oförutsägbara konsekvenser. Stater med små guldreserver skulle förlora på en sådan omvärdering, vilket gör det svårt att få global enighet. USA skulle knappast gå med på att ge upp dollarns privilegier frivilligt; dollarns ställning gynnar USA genom att man kan ha stora underskott och ändå lita på efterfrågan på dollar. En reset kan också vara kaotisk – banker, pensioner, kontrakt skulle påverkas om valutornas värde plötsligt definieras om. Som en analytiker uttryckte det: ”The dollar is still king, and dethroning it would cause economic shockwaves everywhere”​nestmann.com.

Sammanfattning (sektion 4): Ja, det finns seriösa röster som varnar för eller spekulerar kring en global monetär omvälvning där guld åter spelar en nyckelroll. Argumenten bottnar i historiska mönster, centralbankernas eget beteende samt de påfrestningar det nuvarande systemet står inför​omfif.org​mintstategold.com. Hur realistiskt det är råder det delade meningar om. Mycket talar för att ledarna kommer försöka lappa ihop det existerande systemet så långt det går – t.ex. via gradvisa justeringar (inflation, skuldrestrukturering, kanske större roll för SDR eller digitala valutor)​nestmann.com​nestmann.comhellre än en dramatisk engångs-reset. Men om en djup global kris skulle inträffa (t.ex. hyperinflation i flera reservvalutor eller en kollaps av förtroendet för statsobligationer), då kan ett nytt “Bretton Woods” mycket väl komma på tal. I ett sådant läge är det svårt att se något annat än guld (möjligen i kombination med andra tillgångar) som garant för att återbygga förtroendet. Att centralbanker behåller och ökar sina guldreserver tyder på att de själva erkänner guldet som ultimata säkerheten. Som investeraren Ray Dalio uttryckt det: ”If you don’t own gold, you know neither history nor economics.” Med det sagt är en global reset inget som sker över en natt eller lättvindigt – det skulle kräva extraordinär konsensus eller nöd. Utifrån nuläget (2025) kan vi konstatera att många förbereder sig för en potentiell omvälvning (hedgar med guld), men samtidigt arbetar institutionerna för att hålla nuvarande system flytande. Guldets roll har dock stärkts de senaste åren – en tydlig indikation på att världen åtminstone vill ha en fallskärm om det värsta skulle inträffa.

Källor: Finansmedia och branschorganisationer har rapporterat omfattande om dessa ämnen, exempelvis World Gold Council om guldmarknadens struktur​lbma.org.uk​reuters.com, Reuters och Bloomberg om centralbankers guldinköp​reuters.com, officiella uttalanden från centralbanker (DNB, Bundesbank)​mintstategold.com​politico.eu, samt analyser från OMFIF och IMF​omfif.org​omfif.org. Dessa indikerar sammantaget att guldets “renaissance” i centralbanksvärlden är verklig och att diskussionen om en ny ekonomisk världsordning inte längre är begränsad till fringe-debattörer. Men exakt hur en sådan ordning skulle se ut och när (eller om) den inträffar är ännu öppet – det återstår att se om guld får kliva fram som global pengastandard igen, eller om det förblir en trygg reserv i bakgrunden.

About The Author